327 här säkert nödvändig, eftersom det var de som var de utslagsgivande och bestämmande. Förfarandet med deras gemensamma edgång var också signifikativt. Därmed har de använt sig av det urgamla men vid denna tid allmänt förekommande försäkringsförfarandet. Vid denna tid kan man även notera att rådet framträdde. Det innebar att biskopar och lagmän ställde upp till kungens hjälp och därigenomgaranterade att vad som beslutats skulle genomföras på tingen. Detta sker alltså på Alsnö 1280. Redan fyra år senare anger Magnus genom denförsta Skenningestadgan av 1284 under vilka former ny lag i formav kungens stadgor skall stiftas. Det skall ske med rådet, det skall ske skriftligt, det skall föreligga ett behov av lag sominte tillgodosetts av landskapsrätten eller då lag blivit avglömd, samt slutligen pålysas för allt folket, vilket måste innebära att den nya lagen kungöres på tinget. Men därmed har också kungamakten ingipit i landskapsrättens makt att själv bestämma om sin lagstiftnings innehåll. Stadgeförfarandet utvecklas allt mer under 1300-talet, men nu börjar man införa bestämmelser som kungen givit i de landskapslagar somutarbetas. En del av dessa får kunglig stadfästelse såsom UL, SdmL samt HL. Om andra som Närkeslagen påstås att den blivit condita redan av Magnus Ladulås, vilket möjligen kan förstås så att denne har gjort någon sammanställningför närkingarnas bruk eller möjligen förordnat att någon viss lag, i så fall troligen SdmL skulle tillämpas i Närke. Men även ifråga om spörsmål, som mera direkt ingrep i landskapsrätten, kom framför allt Birger Jarl att utforma lagstiftning eller i varje fall att initiera sådan. Dit hör främst åtgärder mot dråpet och därmed sammanhängande böter till kungen samt införandet av vad man kan beteckna som kvinnlig arvsrätt. Särskilt ÖgL men även EK lovsjunger i detta hänseende hans namn. Magnus Laduslås’ intresse synes till övervägande delen ha varit inriktad mot att ordna förhållandena med kyrkan. Det är under denna tid somkyrkoprivilegier utfärdas och utformas på ett sådant sätt att kyrkans och dess medlemmar kommer att framstå somett särskilt stånd. Eftersomprivilegier redan i och med Alsnömötet hade beviljats stormännen för deras medverkan till landets försvar i och med övergången till landkrigföring, så framstår denna period somståndssamhällets början i vårt land. Genom dessa åtgärder hade två mäktiga institutioner knutits närmare till kungamakten. Detta fortgick under loppet av 1300-talet, och nu börjar arbetet på en för landet gemensamlag för landsbygden och en gemensam normför städerna. Här förelåg ett klart gemensamt intresse för de privilegierade grupperna och kungamakten att åstadkomma en enighet. Även i detta fall gick man vägen över den stadgelagstiftning, som tidigare hade visat sig så fruktbar. I stadgarna kunde inrymmas bestämmelser, som egentligen hörde till landskapsmenigheternas område men där även dessa var intresserade av förändringar i för bondebefolkningens väl skärpande riktning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=