326 Hårfagers son Håkan den gode eller Adelstensfostre givit redan på 900-talet och som troligen emanerade från England, där han vistats i sin ungdom, men vars innehåll inte är känt, samt slutligen men betydligt senare de nedslag som vi har om ledungen i UL Kg 10-12 och SdmL Kg 10—12. Dessa bestämmelser visar hän till en tidpunkt, dä ledungen redan är under avveckling men förhållandena till lands medfört andra svårigheter som påkallat kungamaktens ingripande. Till en början bör uppmärksamheten riktas mot det byggande av borgar som blev en följd av den förändrade militära situationen och som medförde att kungen blev herre över de slott och borgar som han lät bygga och där Birger Jarl anges somden förste byggaren. Med detta följde inlagda besättningar, över vilka kungen eller hans betrodde man utövade borgrätt eller gårdsrätt. Med borgarna och slotten utökades hans makt väsentligt över landskapsgränserna. Även denna situation hade dock sina avigsidor. Borgarnas besättningar krävde underhäll och detta skedde genom den omgivande landsbygden, sommåste ha upplevt den förändringen med allt annat än varma känslor. De väpnade styrkorna utgjorde alltid ett hot mot den fredliga befolkningen och detta måste leda till att denna måste skyddas. Somen följd av detta kommer denfrids- och edsöreslagstiftning, somtillkom under 1200-talet. Det rör sig här i första hand ombandbrott av större grupper, som utnyttjade den bofasta befolkningens allmänna skyldighet att tillhandagä gäster pä ett sätt somalltmer komatt urarta till en svär belastning för denna befolkning såväl ekonomiskt sompersonellt. Bestämmelserna härom inflöt inte i landskapsrätten, över vilken landskapstinget suveränt bestämde innehållet, utan meddelades i form av kungliga stadgor. Erikskrönikan är vär första berättande källa härvidlag och denna anger redan Erik Eriksson som den förste som gav bönderna frid. Vad detta har inneburit är dock obekant dä annan skriftlig uppteckning härom inte föreligger. Däremot finns mer angivet om Birger Jarl som laggivare, särskilt när det gäller fridslagstiftningen. Inte heller i detta fall föreligger några texter, som med säkerhet kan tillskrivas honom, trots att såväl Erikskrönikan somÖgL har en del att förtälja om hans verksamhet. Indirekt ger emellertid lagstiftningen under Magnus Ladulås vissa hållpunkter. Att det rört sig ombandbrott framgår av bestämmelsen i ÖgL E 14, där det anges att nu kan en enda man göra hemgång men förr, innan edsöreslagen gavs, kunde inte en enda man göra hemgång. Följaktligen förutsatte den tidigare lagstiftningen att hemgång begicks av flera. Under vilka former Birger Jarl har initierat fridslagstiftningenvet vi inte, inte heller var eller hur det har skett. Däremot ger Magnus Ladulås klart besked om hur han har förfarit. Det har skett vid ett möte på Alsnö i Mälaren, dit en grupp stormän samlats under hans ledning och med ed förbundit sig att verka för att upprätthålla vissa bestämmelser inomlagsagorna. Stormännens medverkan var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=