319 Är detta den ena vinsten av det kungliga ingripandet så är den andra onekligen den i edsöreslagstiftningen upprepade föreskriften att nämnden har att företaga sanningsprövning och följaktligen måste företaga en ingående undersökning omvad som verkligen ägt rum. Nämnden har med andra ord skyldighet att pröva de faktiska omständigheter somföranlett att målet kommit under domstols prövning. Det är därför av intresse och nödvändigt att närmare se på de fall, där sådan sanningsprövning skall äga rum. Här framträder speciellt ägotvisterna, med vilka i regel följer syn. I regel har dessa inte karaktär av brottmål utan är att betrakta somprivata tvister. Det kan naturligtvis ifrågasättas om inte syneförfarandet är en formav föregångare till sanningskravet. Synen medför ett konstaterande av föreliggande omständigheter och den därvid konstaterade verkligheten kan knappast ifrågasättas, även om man kan ha olika uppfattningar omden rättsliga karaktären av det iakttagna. Ägotvisterna får därför en särskild karaktär, och det kan här vara lämpligt att ange några av de viktigaste av dessa, i all synnerhet somäven inomdenna grupp olika förfaranden föreligger ifråga om rätten att gå till kungen. SdmL Addit. 6 anger vid syn av vissa marktvister att sådana skall verkställas av tolv man från samma fjärding. Vid bristande enighet skall hundaressyn utan vad träda till. Uppnås här inte enighet, går tvisten vidare till en annan hundaressyn efter vad, där parterna råder över halva nämnden var. Uppnås fortfarande inte enighet, går tvisten till folklandsnämnd från hela Södermanland, vilken består av tolv man, som avgör tvisten definitivt. Den av dessa avgivna domen kan sedan inte ens rubbas av kungen. DL R 3:1—2 har en syn genom sockennämnd utsedd med bägge parternas samtycke. Från denna nämnd vädjas till en andra sockennämnd, därefter till hela landets nämnd och slutligen till kungen, som återigen kan föreskriva syn, till vilken han kallar vilka han vill. I stort sett samma förfarande tillämpas enligt VmL B 17:3, när två byar tvistar om rå och rör. Från hundarestinget kan här vädjas till hundaressyn, i vilken vardera parten utser halva synen med sex man var. Härifrån kan vädjas till folklandssyn, där synemännens majoritet blir avgörande. Slutligen kan härifrån vädjas under kungens dom. Även om alltså inte sanningskrav här föreskrives, så innebär den självsyn som nämnden eller synemännen upplever av verkligheten, en otvetydig början till det krav på sanningens uppletande, som sedermera vid vissa brott skulle föreskrivas som nämndens omedelbara uppgift. ÖgL B 28 pr och 1 föreskriver inte sanningsprövning av ägotvister men har vid tvister mellan två härad eller två byar, som ligger i var sitt härad, föreskrift att en nämnd skall utses från närliggande härad, och denna nämnd har uppenbarligen domsrätt, då det i 28 pr föreskrives att ”de skola slita denna tvist”, och i 28:1 att ”de skola skipa rätt därom”. Däremot skall enligt 28:4 häradsnämnd pröva vad som är sant, när två byar inte är ense om råmärken och bägge ha värjt sin rätt på föreskrivet sätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=