312 föres depascuis, depratis, de messihus, de certationihus inter vicinis et de multis hniusmodi quaefrequenter insurgunt. Även omdet här rör sig om betesmarker, ängar, skördar och liknande, så finns en viss likhet med det uttalande, somden administrative nämndemannen har att framföra enligt VgL II Addit. 10 när det gäller arbeten i by, även omexemplifieringen i det västgötska rättsstället är annorlunda än i det anglosaxiska. Det anglosaxiska stadgandet avser förhållandena i vad på latin anges som villa och vars svenska motsvarighet därför rimligen kan återges med by. Men därmed upphör också likheten. I det anglosaxiska stadgandet är tio-talet genomgående något som vi förgäves letar efter i motsvarande svenska. Skulle vi här söka ett tal av samma dignitet, så skulle det vara tolv, som hos oss spelar en avgörande roll, antagligen därför att det är det minsta tal somär delbart med 2, 3 eller 4. Samma är förhållandet med by-begreppet. I England synes man ha haft en administrativ indelning i tio-tal och i regel synes ett sådant ha omfattat en by. I våra landskapslagar finnes inte något angivet omhur många gårdar eller hushåll, som skall finnas inom en by, och inte heller ger sådana begrepp som attung i by eller del i by någon uppfattning omantalet gårdar eller hushåll i en by. Vi får här nöja varmed man dock måste förstå en förbindelse mellan människor i nära samlevnad under vardagens id. Längre torde det med vår nuvarande kunskap vara omöjligt att komma och därmed får vi alltså låta oss nöja. Somen vinst och något somvi vunnit med denna utvidgning synes mig dock vara ett därmed en belysning av tolvmannaeden har vunnits. Det är inte bara släktingar och närstående till den sombegått ett felsteg somkan gå ed och ställa sig bakom honom. Det är även grannarna som bör känna honom väl och genom sitt uttalande ger ett juramentumcredulitatis och till och med ett juramentum veritatis. Det finns emellertid en annan omständighet, somman i vårt land har anledning tillmäta större betydelse och vikt vid frågan omhur tolvmannaederna har uppkommit eller varur de utvecklats. Det är närmast ur antalet skeppsbesättningar, där man då har att söka förebilder till edernas tolvtal. Erland Hjärne, har i uppsatsen Tolft och hundare, ingående i den av mig ombesörjda utgåvan av hans efterlämnade skrifter, angivit att det fyrtioårade skeppet komatt bli det mest använda sedan man av krigstekniska skäl måst överge det mindre tjugofyraårade. Eftersom skeppen av denna storlek normalt synes ha haft fyra ”rum”, skulle på varje rumgå 10 man. Omman får utgå från att man på samma sätt som i anglosaxisk rätt använde sig av 10-mannasystemet, så skulle den funktion, som närmast var av polisiär natur, kunna utföras av normal besättning genom att tre man från varje rum, tiomannahövdingen med två andra män, sökte bilägga tvister och i värsta fall bildade en domstol för obetydligare mål. Att någon form av rättegång till sjöss ägt rum framgår av Kg-balkarna i med det obestämda begreppet grannelag eller gr^end. oss
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=