RB 43

304 fastighet man företrädde och man lät sig därför gärna företrädas av en steward. Även omdet inte föreligger uttryckliga stadganden ommindre områden som kunnat företrädas av en nämndeman i svensk landskapsrätt, så är det därför inte uteslutet att en sådan indelning dock har funnits och alltså motsvarar ett antal av omkring tio gårdar. Det framgår av bestämmelserna om tionden, där det föreskrives att socknen bör bestå av omkring trettio gårdar, vilket i sin tur utgör ungefär en fjärdedel av ett hundare. Man måste dock alltid vara på det klara med att man här rör sig med ungefärliga tal, eftersom röjningen och bebyggeisen av landet framskred allt efter det att tiden gick. Om man antar att hundaret omfattade 120 till 144 gårdar, kommer fjärdingen att bestå av 30 till 36 gårdar. Det heter i biskop Bryniolfs stadga att den bonde somtillvitas att hålla inne med någon del av sitt tionde, skall värja sig med ”ed av sig själv, sin närmaste granne och sin nämndeman”. Antager man alltså att socknen från början bestått av omkring 30 gårdar eller ett fjärdedels hundare, så har denna fjärding tre nämndemän och på varje nämndeman faller då tio gårdar, vilket alltså skulle kunna utgöra en graend eller ett grannelag. Man hade då också fått en nära överensstämmelse med den anglosaxiska tithing och dess företrädare, dess steward.^^ I förbindelse härmed bör man inte underlåta att peka på VgL II Kk 37, enligt vilket stadgande man kan värja sig med sin egen ed, och sin närmaste granne samt sin nämndeman, vid beskyllning för att inte i tid ha utgjort avgiften till domprosten eller falköpingsskäppan. Här har stadgandet beteckningen mceth sinumntiemdamanne, vilket måste innebära att i varje fall Västergötlands härad är indelade i nämndemannadistrikt, där nämndemannen fungerade som uppbördsman för kyrkliga avgifter eller gärder. Ytterligare ett stadgande av otvivelaktigt ålderdomlig karaktär som talar för att en indelning i tiotal gårdar eller hushåll förelegat i äldre tid finnes i SdmL R7, där en nämnd om tre man utses från varjefjärding. Här är fråga om en tydlig röjningsnämnd, med särskild uppgift att utreda misstanke om stöld. Stadgandet har dock en mer allmän innebörd att avse män som begår orättrådiga gärningar. Tre man från varje fjärding pekar hän mot gammal fast indelning i grannelag om ett tiotal gårdar. Att det kan ha förhållit sig på detta sätt förefaller även klart av den omständigheten att i biskop Bryniolfs stadga talas om nämndeman i singularis. Har man hand om uppbörden från ett så litet antal hushåll eller gårdar somtio, så UL Kk 4 pr. Omskeppslagets indelning enligt svensk rätt har E HjAkne gjort undersökningar i uppsatsen Bjärköarätt och ledungsratt ingående i utgåvan Land och ledung I s. 97 ff. Tiotalet har han behandlat i uppsatsen Tolft och hundare i samma utgåva 1 s. 242 ff. Med utgångspunkt från vissa antaganden om hundarets storlek har undersökning av Åqvist företagits om bemanningstal för hundaren vid olika typer av skepp i uppsatsen Reflexioner kring Rodenprohlemet, ingående i Rättshistoriska studier, sjunde bandet s. 191-195.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=