303 VgL II Addit. 10\ Alla arbeten i by, grindar, gärdesgårdar, broar, brytande av råmärken, arbeten in på annans mark, bärgning på annans mark, kreatur i annans hägnad, åkernåm, kreatur intaget på ohägnad mark skall nämndeman uttala sig om pä hela sitt område och fria eller fälla i sitt uttalande. — Det här ovan angivna uttrycket ”område” är i texten det diskuterade skiri(e)}^ VgL III: 37: Tvä räfsteting skall hällas omåret, ett omhösten och det andra om våren och ett häradsting efter vardera. Kommer inte nämndeman till dessa bötar han VIII örtugar. Inte fler ting skall vara under ett är såvida inte (lands)- herrens bud eller lagmannens föreligger. Fullgör inte nämndeman sin laga gengärd och allmänningsöre pä första endagen böte han VIII örtugar eller styrke sitt förfall med 12 manna ed. Utfäster bonde ät sin legodräng säd somlega böte han XVI örtugar, tre gånger varav en del till konungen, en till till häradet och en till den somjorden har och legodrängen mister säden och fäs den av den som jorden äger. VgL III: 77: Ingen tjänsteman får vara man i nämnd, om det inte sker med böndernas och häradshövdingens samtycke. Envar, somtvingar sig till att vara man i nämnd mot häradshövdingen och bönderna, böte sexton örtugar tre gånger, till konungen, till häradet och bönderna, och miste sin plats i nämnden. VgL 111:86: Gör nämndeman orätt uttalande, böte han tre marker, och därav tage målsägande en, konungen den andre och häradet den tredje. Nu säger bonden sig icke vara rätteligen fälld; nämndemannen säger sig hava rätteligen fällt honom; dä skall den av demhava vitsord, somfår flera av grannarna till vittnesbörd, med tolv mäns ed. VgL III: 130: Underlåter ett grannelag att utse" nämndeman och gör icke uttalande pä nästa fjärdingsting eller häradsting, böte hela grannelaget tre marker. Gör en av grannarna uttalande, vare alla saklösa. Mig synes det alltså vara uppenbart att man här kan konstatera förekomsten av ett nämndemannadistrikt, som man kan kalla graend eller grannelag eller något liknande, men som till omfattningen inte är konkret bestämd efter vår uppfattning men möjligen var det enligt medeltida sätt att se. Det egendomliga är att man pä detta sätt kommer synnerligen nära den tidigare beskrivna anglosaxiska uppfattningen omsuitors och det ansvar för det område såväl ifråga om de där boende människorna somden mark eller det jordområde, somde ansågs representera. Nämndemannen sammanfaller då med den anglosaxiska steward som själv kan uppträda och representera det område tithing, som han företrädde och alltså ansvarade för utan att de där boende behöver infinna sig. Att behöva uppträda på tinget betraktades som en börda eller belastning för den Se den förklarande noten h.ärtill i SLL 5, s. 400, där det ifrågasattes att nämndemannen kan likställas med den i kustlandskapen förekommande hamnomannen i UL Kg 10 samt SdmL R 2. Till det senare rättsstället ansluter sig noten 24 i SLL 3, s. 228. " Texten i SLL 5 har här "och har icke,” bättre torde vara att använda orden ”att utse”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=