3. Birger Jarl somlagstiftare Vad som hittills behandlats har varit kunglig eller central lagstiftning/öre Birger Jarl. Det har emellertid tidigare framhållits att EKoch ÖgL på upprepade ställen omtalar Birger som lagstiftare. Det kan därför vara på sin plats att först angiva dessa ställen för att senare mer ingående behandla delar av den lagstiftning, som inspirerats av honom eller tillkommit på hans initiativ. Uppställningen får följande utseende med angivande av rättsställen, där hans namn nämns. Vissa av dessa ställen har redan fått en summarisk behandling i denna framställning, särskilt vid sådana fall, där ett institut uppges vara tillkommet före Birgers tid, och med angivande av vilken förändring som genomhans ingripande ägt rum. 1. Rätten att taga pant för utdömda sakböter eller skuld 2. Förbud mot järnbörd 3. Förbud mot gävträldom 4. Den som varit närv^arande på vigvallen skall på femten framföra tretolftsed till sitt friande 5. Höjning av böterna för dråp på kungens bryte 6. Höjning av bokkaböterna till kungen 7. Även vid eftergift av böter skall vid fulla sår kung och härad ha sin fulla andel 8. Kvinnlig arvsrätt införes 9. Fridslagar införes Det framgår av denna uppställning att en klar tendens föreligger att stärka statsmaktens ställning, särskilt i fråga om bevisning inför rätta. Den kungliga rätten till böter eftergives inte utan denna rätt hävdas med all kraft. I sak viktigast får anses vara den skärpning av straffrätten, som äger rum genom fridslagarnas införande. Uppfattningen om urbota brotts bestraffande genom central makt framgår här med stor klarhet. Men även de förändringar sombetingas av tillkomsten av den kvinnliga arvsrätten samt förbudet mot gävträldom är, på vad vi kallar civilrättens område, mycket väsentliga framsteg. Nedan skall endast till de olika instituten ovan anknytas några reflexioner. R3:2 E 17 A 11 D3:3. D 14 pr. D 14:6, V 12 pr V6:5 EKvv. 456—f61 EKvv. 462-473
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=