300 ändrade funktion. Från att ha varit i stort sett enbart överbefälhavare vid krigståg övergår kungaen till att spela en mycket väsentlig roll och blir en dominerande maktfaktor såväl ifråga om lagstiftning som rättskipning. För vårt lands vidkommande innebär detta att kyrkans ställning, somtill stor del preciseras under 1200-talet, och den kungliga lagstiftningen i formav edsöresrätten med den därtill knutna domsrätten vid grova brott, får en väsentlig betydelse för hela samhällslivets utveckling. Särskilt gäller dessa förändringar rättslivet och domstolsorganisationen. Därvid blir även nämndens ställning berörd. Därför är det av vikt att söka konstruera, så långt nu detta nu är möjligt, hur det svenska rättegångsväsendet fungerade före kyrkans och den kungliga lagstiftningsmaktens och domsrättens uppträdande för att därefter betrakta de förändringar, som dessa företeelser förde med sig. Dessa spörsmål har redan tidigare berörts. Vad som nu återstår är att söka få en överblick över den förändrade situationen. Ur denna jämförande synpunkt kommer de övriga sprörsmålen att behandlas. Att därvid förändringarna i förhållande till nämnderna ges ett relativt stort utrymme beror i sin tur på att nämnderna från början måste betraktas som det ursprungliga och folkliga momentet i domsmakten, och det är här som man bäst kan studera förändringarnas natur och innebörd. Eftersom vår kännedom om landskapsrätten före de till vår tid bevarade landskapslagarna är mycket ofullständig, blir en rekonstruktion av rättegångsordningen vid denna tid till mycket stor del en ren konstruktion. Vi vet emellertid att häradet eller i svealandskapen hundaret har spelat en framträdande roll somenhet ifråga omrättegångsförfarandet. Därmed är det givet att häradet vid denna tidpunkt måste vara grunden för vidare reflektioner över detta förfarande. Vidare vet vi att för varje land har funnits en lagman, som förutom eventuella administrativa uppgifter har haft ställning somledare av landstingen eller det för hela lagsagan gällande tinget. Vilken ställning kungen har intagit vid rättstillämpningen är inte helt klar, men med hänsyn till hans ställning som befälhavare för ledungsflottan är det synnerligen rimligt att han där har utövat en domares ställning, liksom han här har en av landskapsrätten fastställd ordning för de gemensamma utgifterna, varur man kan sluta sig till att beskattningsrätten har utvecklat sig. Bestämmelserna för ledungen framgår bäst av UL Kg 10—12 samt SdmL Kg 10-12. Redan före landslagens faktiska antagande hade det dock blivit nödvändigt att för krigsfolket utfärda gårdsrätter, vilket skedde 1319 under formen av Magnus Erikssons gårdsrätt. Denna kan dock inte vara en kungens produkt eftersomdenne vid denna tid var minderårig, utan måste härröra från hans förmyndare och har då troligen Mats Kaettilmundsson somnärmaste tillskyndare. Ytterligare en anledning till gårdsrättens tillkomst ligger givetvis i den omständigheten att ledungen var under avveckling och att väpnat rytteri till lands blivit den huvudsakliga stridsfaktorn, något som krävde en närmare reglering av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=