RB 43

298 tionde till kyrkan. Men mer är det svårt att få ur detta källmaterial. Och inte heller lämnar dessa uppgifter någon upplysning omhur gammal institutionen är. Det märkliga häri är enligt mitt förmenande närmast att samtidigt somdet är bönder och häradshövdingen som för varje skiri utser en nämndeman, så fullgör denne vissa åligganden i det offentligas tjänst. Det förefaller vid första påseendet som om sådan kombination inte gärna skulle vara möjlig, men det tycks förhålla sig så. Nämndemannen framstår som en kommunal förtroendeman samtidigt som han fullgör vissa uppbördsuppgifter för kungen och kyrkan. Till 2 Därmed är man inne på den andra frågan nämligen om närnndemannainstitutionen på något sätt kan förbindas med kristendomens införande. Närmast tänker man därvid på tiondets införande och dess uppbörd. Nu hör dessa spörsmål till de mer svårbehandlade med hänsyn till att källmaterialet här är mycket magert. Nämndemännens handhavande av uppbörd eller kontroll av erläggandet av tiondet förutsätter att en fast indelning av kyrklig natur finns. Visserligen är det tänkbart att tionde erlades till sockenkyrkan eller egenkyrkan även om stiftsindelning saknades, men der framgår av Adam av Bremen IV: 31 att tionde vid den tid han beskriver inte var infört utan kyrkliga förrättningar betalades vid varje särskilt tillfälle. Stiften hade ännu inte några fasta gränser enligt IV: 34, och när det i IV: 29 anges att Adalvard den yngre för kung Stenkil upprättade ett biskopssäte i Sigtuna., så kan detta möjligen tolkas så att stiftsindelningen började införas. Angivandet av detta biskopssätes upprättande behöver ingalunda innebära att något motsvarande stift blivit fastställt utan endast att ett säte för biskopen blivit bestämt. År 1103 (1104) upprättades ärkebiskopsdömet i Lund, som omfattade inte blott Danmark utan även hela det övriga Norden. Den förteckning över kyrkliga provinser som bevarats i en handskrift i Laurentinska biblioteket i Florens anses föreskriva sig från tiden omkring 1120.^ Från denna tid föreligger alltså säkert en stiftsindelning. Därmed är dock inte sagt att tiondet var infört, men som tidigare framhållits^ skedde detta i varje fall troligen mot slutet av århundrader. Har nämndemannainstitutionen haft något samband med tiondets införande, skulle den alltså kunna dateras till nämnda århundrade. Emellertid är det ingenting som säger att den inte kan vara ännu äldre och förlora sig i uppdrag för kungen att uppbära avgifter för offer eller andra kulthandlingar, ur vilka sedermera gengärd och allmänningsören kan ha utvecklat sig. Häromfinnes dock inga skriftliga uppgifter, och detta innebär därför också att nämndemannainstitutionens ålder inte låter sig bestämmas av något skriftligt material. ^ Tu^B^Rc;, S, En romersk källa om Norden vid 1100-talets början, 1912, i Språkvetenskapli^a Sällskapets förhandlingar 1910-1912, s 21. ’ Se s. 285.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=