297 I första hand beror detta på att de kyrkliga anspråken kom att konkretiseras i uppfattningen att klerkerna utgjorde ett särskilt stånd med sina egna privilegier. Bland dessa var anspråket på särskilda domstolar för bedömandet av klerkers brott det s.k. privilegium fori, det mest utmärkande. Kyrkan kunde vid mitten av 1200-talet uppvisa en egen lagstiftning av imponerande mått, då Liber Extra förelåg vid universiteten i Bologna och Paris. Här företräddes dessutom en uppfattning om äktenskapet och familjelivet, där kyrkan reste anspråk på att vara högsta auktoritet och därmed domare. Redan under 1100-talet kan man dessutom i vårt land konstatera uppkomsten av en världslig stormannaklass, sombyggde på den tunga beväpningen och rustningen och som i sin tur kom att medföra uppförandet av borgar eller starka fästen. Den äldre ledungen till sjöss komur bruk och i stället blev kungamakten tvungen att ta stormännen i sin tjänst, något som inte skedde utan avsevärda kostnader och i sin tur medförde en motsättning mellan de kyrkliga och de världsliga kraven. Den världsliga stormannaklassens uppkomst och utveckling bör ses som en fortsättning på landskapens från början självständiga ställning med ledande stormän som hövdingar, vanligen i form av lagmän.* Det är mot bakgrunden av dessa förändrade samhällsförhållanden som man har att se landskapsrätten och de förändringar som denna undergår vid slutet av 1200-talet. De spörsmål i formav frågor som angivits ovan om nämnderna är därför ställda av samma anledning. Till 1 Den första fråga man ställer sig vid en undersökning av nämnderna är ganska naturligt, omdet går att konstatera hur pass gamla nämnderna är. Svaret är lika klart. Det går inte med ledning av landskapsrätten att fastställa detta. Redan våra äldsta landskapslagar har redan nämnden och hur länge den kan ha funnits framgår inte av dessa. En andra fråga som kan betraktas som en följdfråga av den första är om något kan sägas eller utfinnas om nämndemännen. Här går det visserligen att konstatera förekomsten av nämndemän i vissa sammanhang, men dessa uttalanden säger ingenting om hur hög ålder en institutionen som sådan har. Vad jag här har i tankarna är särskilt förekomsten av nämndeman i biskop Bryniolfs stadga av år 1281 samt i VgL V: 1 och 3. Härtill kan anses ansluta sig stadgandena i VgL III: 57, 77, 86 och 130, som anger vissa skyldigheter för nämndeman samt ger en viss relief om hans uppdrag. Man kan av dessa först nämnda stadganden dra den slutsatsen att hans uppgifter varit av ekonomiskt slag med uppbörd av gengärd och allmänningsören samt intygande om erlagt Ett uttryck härför är de differentierade hedersböter som utgår enligt ÖgL D 14:6-9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=