295 Något av samma tankegång finns även i ÖgL Kk 16:3, där det dock inte är fråga om kungen utan om biskopen:”Nu skall biskopsnämnd söka sanningen och häradsnämnd pröva, om laga ordning blivit följd”. Redan tidigare i denna framställning har edsöresbrotten och i samband därmed häradsnämndens ställning i konungsräfsten blivit behandlad.Vad som skett är korteligen att man infört vad som med modern terminologi betecknas somfri bevisprövning vid domars prövning inför kungen eller den som har hans dom. Man kan här ha anledning fråga sig om kanoniskt inflytande gjort sig gällande. Stadgandet i ÖgL Kk 16:3 innebär att det gamla edgärdsmannabeviset inte behöver tillämpas inför kungen utan denne kan självständigt pröva vad som kan vara sant i målet. Det är i detta sammanhang signifikativt att bestämmelsen i ÖgL Kk 16:3 om biskopsnämndens uppgift återfinnes i samma landskapslag, som har de utförligaste och systematiskt mest genomarbeteade stadgandena om edsöresmälen och deras behandling. I dessa bestämmelser spelade häradsnämnden en betydande roll. Fråga uppstår dä hur rättegången komatt bli när landslagarna genomfördes. Därvid kan först erinras om att såväl väldgästningsstadgandet som övriga brott mot fridslagarna återgavs i samma stadga, nämligen Alsnö stadga och detta med rätta. Man kan nämligen fråga sig om inte de flesta brotten mot hemfriden ägde rum just genom våldgästning. I MELL har man emellertid gjort en viss boskillnad mellan gästningsbrotten oc\\ fridsbrotten. De förra återfinnes i MELL Kg 23 och utförligare utarbetade i KrLL Kg 24—27. Fridsbrotten i övrigt behandlas i edsöresbalkarna i varcfera redaktionerna av landslagen. Vid bestämmelserna om rättegången inträffar emellertid den oegentligheten att enligt MELL, somi fl. 23 behandlar gästningsbrotten, betraktas dessa brott som brott mot kungen av det som stadgas i konungsbalken enligt MELL Kg 31, medan KrLL bibehåller rättegång inför häradsnämnd enligt KrLL Kg 26. Omdet finns vittnen, som fäller den åtalade, skall lagman eller häradshövding döma de åtalade, i det senare fallet, under svärd. Omde kommer undan eller inte blir gripna, kan de åtalas inför socknen eller tinget eller inför kungen eller den som har hans dom. Fridsbrotten skall i vanlig ordning behandlas inför häradsnämnd och konungsräfst enligt MELL E 28 och KrLL E 22. Gästningsbrotten kunde med andra ord enligt MELL föras inför kungen som brott mot konungsbalken, medan de enligt KrLL trots att de återfinns i Kg dock skall behandlas av lagman, häradshövding och häradsnämnd. Här har med andra ord ganska snabbt ett återförande till häradsting av en grupp brott ägt rum som man från början tänkt skulle avdömas av kungen. Jfrov.in SS. 281-284. SD 799.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=