291 innebär i sig endast att det rör sig omedsvurna män, sompå något sätt gör ett uttalande i ett spörsmål. Från engelskt håll har man gärna betraktat jury-institutionen som en typisk engelsk företeelse utan egentlig förebild i annat land. Den betraktades som den mest engelska av alla engelska institutioner.'^ Det ovan angivna ordet scire(i), som egendomligt nog återkommer i VgL II Addit. 10 samt V3, kan beläggas i anglosaxisk rätt redan vid slutet av 600-talet. Det finns hos Ines lagar från denna tid, främst hos Ine 36, 1 och 39 samt Wörterbuch}^ Ines lagar måste ha givits före år 695 och efter 688, då Ine efterträdde Ceadwalla som då anträdde sin vallfärd till Rom och där lät döpa sig samt kort därpå avled. Med hänsyn till att Ine anges ha blivit kung i West Saxon och denna landsända enligt den anglosaxiska krönikan redan år 449 skulle ha invaderats av saxarna efter inbjudan av den brittiske kungen för att bekämpa pikterna, är det inte omöjligt att ordet scire skulle kunna ha varit av fastlandssaxiskt ursprung. Därför är det inte a priori uteslutet att det skulle vara av nordgermansk härkomst.'^ Även om detta inte är helt uteslutet så är de dock mindre troligt. Visserligen förekommer orden skir och skiri i gammalsaxiskan men uppenbarligen endast som adjektiv och då med betydelsen ren, ljus o.dyl. Denna innebörd har orden även i anglosaxiskan men dessutomförekommer de somsubstantiv och då med betydelsen ämbete, styrelse, men även distrikt, provins, vartill ansluter sig betydelsen av det folk eller de personer, som bebor detta område.’*^ Skiri står i VgL II Addit. 10 som nämndemannens rättsområde. I och med vårt land fått lagar gällande för hela riket inträdde med nödvändighet vissa förändringar ifråga omför landet viktiga institut. Man kan säga att detta blev följden vare sig landslagen endast efter hand antogs somMELL eller av kungen formellt stadfästes, som får antagas ha varit fallet med KrLL.'*^ Här kan inte alla sådan fall behandlas, men några av de viktigare bör något belysas, då de ger en viss inblick i de förändringar som med tiden ägde rumpå rättens område. Vi kan börja med bestämmelserna omkonungaval. VgL I och II har de välPooLE, Domesday Book to Magna Carta 1087-1216, s. 405. ’■* Lifbermann, Die Gesetze der Angelsachen I, ss. 104 och 106. Lifbermann, a.a III SS. 190-191. The Anglo-Saxon Chronicle, utgiven av Dorothy Whiteeock, London 1961, s. 24, under är 688. Vencrabilis Bedae, Historia Ecclesiastical cui accessere Leges Anglo-Saxonicae samt Chronologia Anglo-Saxonica, Cambridge 1644 s. 518 under år 688. Grimm, Deutsche Rechtsaltertiimer s. 496 och 533 s.v. scire. Bosworth & TonER, An Anglo-Saxon Dictionary s. 836. Pen lock & Maiti and The history of English Law I, ss. 536 och 636. Se härom MELL ss. LVI-LXII, Bil 2. Omstadfästelse av KrLL har Jan L iedgren lämnat en utredning i samma arbete ss. LXIII-LXIX som bil. 3. Uppmärksamheten bör dock fästas pä det egendomliga faktum att av 90 avskrifter av MELL samt 160 avskrifter av KrLL endast en enda nämligen den av Schlyter som 4(D) betecknade (SSGL 12. s. IV) i Berlin befintliga avskriften har kungens stadfästelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=