290 komsten något senare eller till 1320- eller 1330-talet med hänsyn till att Laurentius bör vara biskop Laurencins II och Lydekinus den man, som senare förekommer som präst i Lödöse. Men vilken tidpunkt man än väljer, så befinner vi oss i början av 1300-talet och något längre fram påbörjas arbetet på landslagen. Som en grupp av källor till denna kan betraktas de båda stadgorna från Uppsala av 1344 och Telge av 1345. De bestämmelser, som där finns om nämnder som kungen eller de som har hans dom begagnar sig av, talar för att nämndemannainstitutionen bör ha haft i stort sett samma utformningöver hela landet. Omhäradsnämnden enligt edsöreslagstiftningen i stort sett har fått karaktär av att vara en nämnd för kungen eller den som utövar hans dom, så kommer nu genom de båda stadgorna landsnämnder att få en större betydelse, inte minst genom att de får en fastare utformning. Redan förut har landsnämnder för vissa ändamål förekommit i landskapslagarna. Vid vissa gränsskillnader kunde syn av tolv män äga rumenligt SdmL Add. 6 och det kan ifrågasättas om inte enligt DL R 3 syn och nämnd nära nog blivit synonyma begrepp. Går häradsnämnd mot häradsnämnd enligt VgL II Addit. 2:14 har man haft möjlighet att tillgripa landsnämnd. GenomUppsalastadgan av 1344 pp. 11-16 enligt den indelning, somHadorph har i Någragambla stadgar av 1687 och somhär följes, så har denna nämnd fått en mera fast form än tidigare.^* Tolv man skall utväljas av kungen och länsmannen i varje lagsaga framför allt för att beivra våldgästningen bland bönderna. De har även skyldighet att uppspåra och uppenbara orätt som begåtts i varje hundare eller härad och får därmed ställning som en röjningsnämnd. Dessa tolv eller sju^^ av dem utövar kungens räfst. Allt efter brottets beskaffenhet skall de emellertid anmäla brottet till soknemannen, somhar att se till att lagföringpå landets hundares- eller fjärdingsting äger rumeller också inför kungen eller dem, somhar kungens domsrätt. Utför inte en av dessa tolv sitt uppdrag, skall han avsättas och annan utses i hans ställe. Denna sokneman bör rimligen vara samma peson somden i ÖgL R 3 pr omnämnde kunungx soknare, som av Holmbäck-Wessén anges som konungs åklagare och som har rätt att kalla samman fjärdingsnämnden. I Telgestadgans sista punkter ges närmare bestämmelser omrättartinget och i pp. 18 och 19 framför allt om gäldsprocessen. Vid utsökning skall konungsnämnden enligt p. 19 fara hem till svaranden och utmäta vad somutdömts. Kan inte hela nämnden fara, skall åtminstoen hälften vara med, vilket innebär att även här sju man av nämnden utför en lagenlig utmätning. Redan det här tidigare omnämnda uttrycket scire(i) har gett anledning till frågan om det svenska nämndförfarandet har någon anknytning till det engelska eller rättare sagt det anglosaxiska förfarandet med jury. Beteckningen jury SD 3862. Sju-talet är angivet i Uppsalastadgan p. 13.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=