286 härrör från samma tid. Det är emellertid påfallande att den första antika kompilationen kan dateras till tiden 1187—1191, och det är denna somi sin Liber IV innehåller det största antalet canones om sponsalia eller äktenskapsfrågor och barns äkta hörd. Denna samling härrör alltså till största delen från Alexander III, och med sina 22 titlar och 110 canones överträffar den ifråga om antalet canones om sponsalia summan av de övriga kompilationernas canones.'^ Eftersom nu kyrkan gjorde anspråk på domsrätt i dessa sponsalia kan här ligga ett incitament till sockennämndens uppkomst i samband med tiondets införande i landet. Tidigare än mot slutet av 1100-talet bör man dock inte förlägga denna händelse, om den skall ses som ett utslag av tiondets införande. Att det kan röra sig omolika slag av nämnder inomhäradet synes framgå av stadgandena i II VgL Addit. 4:1 och 10. Här gäller det arbeten i by och enligt Addit. 10 skall n<3emdamaper iuir alt sit skiri framsighite. i framSdegn sinni. ok wtieriie o’llerfelloe. Här förutsättes med andra ord att nämndemännen har utsetts för vissa distrikt inom häradet eller hundaret, för vilka de har ett visst ansvar och där de skall uttala sig ifråga om arbeten i by. Samma system enligt vilket nämndeman utses för visst distrikt framgår av VgL V 3, där uppbörd av gengärd och allmänningsöre sker genom nämndemän, som har ansvaret för sådan uppbörd envar i sitt distrikt. Den handskrift vari dessa bestämmelser meddelas är visserligen något senare eller från 1384 (Cod. Ups. 18), men denna omständighet synes inte kunna förringa upplysningen att nämndemän även i vårt land utsetts som representation för olika lokala distrikt. Att så tidigt varit fallet framgår av biskop Bryniolfs stadga av 1281 p. 1, där det anges att bonde värje sig ”med ed av sig själv, sin närmaste granne och sin nämndeman,” uari sic maed sic oc sinumnxstiXgrannie oc sinumnaemdxrmanni tillmäts en alldeles speciell vikt och betydelse. Denna fördelning påminner om de bestämmelser för utseendet av sandemaend och naevninger enligt JL II: 1 och 50, varav det för varje slag skall vara åtta i varje härad och två i var f järding. I detta sammanhang må erinras omden å förteckningen på s. 273 under fjärdingsnämnd angivna synenämnden för råmärken i SdmL Add. 6. Dess vidare utbyggnad är den s.k. folklandsnämnden vilken tillagts avsevärda befogenheter, vilka inte ens kungen kan ändra på. Det gäller här också gränsskillnader och råmäi ken mellan fastigheter, fiskevatten och strömmar, där den lokala sakkunskapen måste tillmätas en alldeles speciell vikt och betydelse. Eftersomstadgandet finnes såväl i VgL II somSdmL förefaller det ge uttryck för en klar tendens att i nämndemannen se en förtroendeman för orten, vare sig denna nu är byn eller skiret. Det kan därför ifrågasättas om man inte i dessa stadganden har att se grunden till den starka och betydelsefulla ställning, som nämnden på olika nivåer har kommit att intaga. Fkifdbirc;, F, Quinque compilationes antiquae, totomekaniskt avtryck 1956 av utgåvan 1882, Graz s. VII jämförd med ss. XXIV, XXVII, XXXIII och XXXIV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=