285 lagforas inför detta ting utan inför konungsräfsten enligt ÖgL E 12. Ingen ed av något slag får gås eller presteras förrän konungsräfsten avgjort omdet är ett edsöresbrott eller ej. Den nämnd som avgör denna fråga behöver inte vara samma nämnd inför vilken angivelse för edsöresbrott skett på tinget. Den nämnd, som avgör frågan om edsöresbrott hos konungsnämnden, skall vara godkänd av parterna, vilket inte behöver vara fallet med den nämnd, inför vilken man på tinget har pålyst edsöresbrottet. Härom finns nämligen ingen bestämmelse. Först om nämnden vid konungsräfsten friar den åtalade för edsöret, kan det vanliga förfarandet inför nämnden på tinget ta sin början. Motsvarande bestämmelser i VgL II återfinns i Addit. 7:26, där dock bör observeras att Vidhemsprästen har konongs rt^efst, medan B 58 endast har h^eraznempdin. Nämndemannen förekommer mycket sparsamt i VgL I'^ och därvid inte i betydelsen av administrativ förtroendeman utan klart som edgärdsman nämligen som medlem av tvenne tolfter, här angiven som nnemdar mans uittnum (M11), na^mdier manndc (S 6) och n<£mdai.manritx (J 16:1). Först genombiskop Bryniolfs stadga av 1281 föreligger en klart definierad uppgift i samband med uppbörden av tiondet. Tillvitas nämligen en bonde att han håller inne med tiondet, skall han värja sig medsju man av nämnden. Håller han inne en del av tiondet, skall han värja sig med egen ed samt ed av sin närmaste granne och sin nämndeman. Nu kan man därför fråga sig om nämndemannen möjligen är samtida med tiondets införande. Detta skulle enligt Vidhemsprästens biskopslängd ha skett i Västergötland genom den i längden som nummer tretton upptagne biskop Järpulv, som levde mot slutet av 1100-talet. Men redan cirka etthundra år tidigare skulle svenskarna av påven Gregorius VII ha uppmanats att erlägga tionde efter i Italien brukat fyrdelningssystem.*"* Omdenna framställning bejakats av svenskarna är dock mycket osäkert. Enligt vissa uppgifter skulle mot slutet av 1000-talet en hednisk reaktion ha satt in. Tredelat tionde av de 2/3 som bonden tar hand om skulle under Inge den äldre ha införts i Sverige och en kyrklig strömning under 1100-talets mitt ha medfört att biskopstiondet införts i Linköpings stift av biskop Gislo, i ärkestiftet av Stefan samt mot århundradets slut i Skara av Järpulv. Huruvida nämndemannainstitutionen har något direkt samband med införandet av tiondet låter sig inte avgöras med ledning av det till vår tid bevarade rättsstoffet. Inte heller kan med absolut säkerhet sägas om biskopsnämnden Saviil ScHiiTFR (SSGL 1 s. III) som Wessf.n (CCSMAE vol XII Lex vestro-gothica vetustior s. XVII) anj;er tiden för B 59:s nedtecknande till 1280-talet med hänsyn till förekomsten i denna hs av biskop Brvniolfs stadga av 1281. St iinTtR anser att innehållet i B 59a kan hänföras till lagman Eskils tid eller till 1200-talets första decennier (SSGL 1, s. III) medan Wessfn återger v. Friisfns uppfattning att VgL I, d.v.s. B 59 ”uppvisar språket under 1200-talets senare decennier”. Det är alltså omöjligt att mer exakt konstatera från vilken tidpunkt under 1200-talet VgL I:s innehåll stammar. Man kan dock vara säker på att nämndeman funnits vid VgL Ls uppteckning i B 59. SLL 5, s. 20 not 2, B.^.\th, a.a. s. 126.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=