12 Svårigheten med dessa tidsbestämningar ligger naturligtvis i det ymniga användandet av ordenförst, sedan, då, och nu, som endast i ett fall anknyter till tiden före Birger Jarl, nämligen genomuttrycket i konung Knuts dagar. Liknande konstruktioner använder sig ÖgL av på andra ställen, särskilt när det gäller att beskriva förändringarna i hedersbotens utveckling. Så heter det exempelvis i D 14:6: ”Så var det först, att vart han dräpt inomskeppsbord eller på skeppsbro eller under härnad, "Sedan vart så givet till lag i konung Eriks dagar, att Att förändringen av hedersbotens storlek sammanhänger med det korståg till Tavastland, sompåbjudits av Erik Eriksson och somunder Birger Jarls ledning ägde rummed avfärd år 1249 torde vara utan invändning.^ Nästa tåg i österled ägde inte rum förrän under Torgils Knutssons ledning, och förändringen bör sålunda härledas till Birgers härfärd. Därmed följer även att med ”först” avsågs en tid före Erik Eriksson. Det har tidigare angivits att ett visst meningsutbyte ifråga omde tidsbestämningar, som inleder R 3:2, ägt rumi svensk rättshistorisk forskning. Det kan därför här vara på sin plats att något beröra dem, även omnågon ingående behandling av desamma inte bör förekomma då det skulle föra allt för långt och spörsmålet redan tidigare fått en mycket allsidig belysning. Det livligaste meningsutbytet i fråga omdessa bestämmelser har rört sig om uttrycket ”/ konung Knuts dagar”. Frågan har då ställts vilken kung Knut som varit avsedd: Knut Eriksson i slutet av 1100-talet eller Knut den långe (12291234). Någon enhetlig uppfattning i frågan har väl inte utbildat sig. Gagnér har i en uppsats i Tidskrift, utgiven av Juridiska föreningen i Finland 1961, betitlad i knutzs kunungxs daghum, framfört starka skäl för antagandet att uttrycket måste åsyfta Knut den långe, inte minst genom att åberopa kyrkans intensiva arbete mot självpantningen på upprepade kyrkomöten och koncilier under början av 1200-talet. Det är just detta som är det materiella innehållet i östgötarättens stadgande i detta lagrum, och denna omständighet ger därför ett starkt stöd åt hans argumentering i övrigt. En närmare genomgång av lagrummets stadgande skulle endast innebära en upprepning av innehållet i Gagnérs uppsats, varför här endast en generell hänvisning till densamma påfordras. Den medeltida processen kan sägas ha utvecklats i två skeden, nämligen utformandet av regler dels för fastställande av bötesbelopp eller dompå betalning av skuld, dels för ett förfarande i och för utsökning av det utdömda. Det är uppenbart att inte minst själva utsökningen kunde orsaka farliga sammanstötningar mellan parterna, och omfrån början s.k. självpanting tilläts, så blev med tiden ett utsökningsförfarande genom nämnd nödvändigt. Det är här Birger Jarl synes ha gjort sin insats. Först skall räfst avdöma målet och sedan skall viss ^ Pipping, Kommentar till Erikskrönikan, Helsingfors 1926, s. 79 diskuterar möjligheten av att ett tidigare korståg till Finland skulle ha ägt rum 124C men den numera allmänt antagna uppfattningen synes vara att ett korståg ägt rumoch detta år 1249, d.v.s. under kung Eriks tid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=