275 hovsman möjligen redan är Erik Eriksson. Trots Erikskrönikans illa dolda beundran för Birger har den dock inte underlåtit att låta Erik Eriksson framstå som en i allo fridsälskande och av allmogen uppskattad kung. I ÖgL är det särskilt kyrkobalken, edsöresbalken samt den tidigare delen av rättegångsbalken, som måste ha förändrat det svenska rättslivet djupt genom att ge kungen och hans män ett mycket kraftigt inflytande på rättskipningen. Redan den fördelning av målen, som förekommer i ÖgL R 2 och 3, tillför genomR 2 kungen ett avgörande inflytande när det gäller behandlingen av alla grövre brott. Det framgår inte klart omfördelningen mellan R2 och 3 avser att vara uttömmande. Om så kan anses vara fallet skulle för landskapet endast ett mindre antal rättsfrågor av tremarksbotens natur återstå, medan övriga spörsmål går till konungsräfsten, där landskapets intressen bevakas genomkonungsnämnden. De olika fall av tremarksböter, som kan utgå enligt ÖgL:s dråps- och vådamålsbalkar är följande: Enligt dråpsbalken: deltagande i bandbrott, somej är edsöresbrott deltagande i brott mot gisslan samvaro med fredlös undanskaffande av boskifte olaga ågång hedersbot för bondes bryte dråp av trål (i realiteten 6 mark, jfr 21) dråp av gävträl dråp av landstrykare Enligt vådamålsbalken: mjölnare omkommer under kvarn kvarn brinner av våda kvinna slår man till full sår stympning av annans trål fel man drabbas av vådahugg hand skadas eller avhugges öga utstinges, näsa eller öron avhugges slagsmål till blods ”svarta slaget” brott mot fjärdingshövdingens dom misstanke mot kvinna omtrolldom rån på landsväg stöld av häst bot för träls tjuvnad (i realiteten 6 mark) 2:1 2:2 4 pr 5 pr 7: 1 14:5 16:2 17:2 18:pr 1:4 1:4 15 pr, 22 16:2 17pr 18 pr 18:1 20 pr 23 pr 31 pr 31:1 31:4 32:2 32:3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=