269 Samma risk löper även naevningarna omde inte före avgörandet rådfört sig med de bästa männen i häradet.De får därför aldrig avgöra ett fall genast utan först på det tredje tinget. Som en särskild uppgift för sandemännen har de ålagts att utfinna vem som är dråparen när ett dråp har blivit lyst på tinget. I annat fall har de att uttala sig omvad som vållat den dräptes död. Detta är alltså en skyldighet av samma slag somsedermera komatt inflyta i Uppsalastadgan av 1344 art. Kampen mot dulgadråpet var en nödvändighet i kampen mot dråpet som sådant. JL har emellertid ytterligare en formav tingsutskott, nämligen hiskopsnaevningar, varom stadgas i JL II: 77. De utses till ett antal av två för varje kyrksocken eller två för varie fjärding, och det är sockenmännen som utser dem. Deras huvudsakliga uppgift är att döma i frågor omhelgdagsbrott eller, somvi säger, sabbatsbrott. Även här kan vid naevningarnas oenighet en naevning tillkallas från en annan fjärding, som är närmast enligt kap. 78. Vill biskopens ombudsman saksöka någon för helgdagsbrott skall han väcka talan på tinget men naevningarna avgöra saken vid kyrkan och inte på tinget enligt kap. 79. Någon domare eller ledare för naevningarnas verksamhet omtalas inte. Biskopsnaevningarna sitter bara ett år och skall efter denna tid skiftas ut mot andra, till skillnad från sandemännen som är oavsättliga såvida de inte begår för ämbetet oriktiga handlingar."*' Uppdraget somnaevning kan man inte tvingas till om man tidigare har varit naevning. Eftersom här de två nordiska länderna Norge och Danmark har behandlats bör måhända sägas något om Island. Visserligen var Island helt oberoende av Norge fram till 1262, då den norske kungen blev kung även över Island. För tiden dessförinnan finns därför knappast anledning att beröra isländska spörsmål ifråga omkunglig lagstiftning eller domsrätt eftersomnågon sådan inte existerade förrän längre fram. Vad som däremot kan påkalla intresse för isländska förhållanden är istället hur domsrätten utövades. Ifråga om lagstiftning före anslutningen till Norge kan endast helt kort erinras om att Island när alltinget organiserades 930 också fick sin första lagsammanställning i den från Hordaland i Gulatingssamfundet hämtade rätt, som går under namnet Ulvljotslagen.^^ Denna avlöstes 1118 av en ny lagsamling kallad Havlida-skrå^^ efter hövdingen Havlide Marsson från Nordlandet. Avskrifter härav har sedan av obekant anledning kommit att bära namnet Grdgds. Denna blev gällande till 1271, då den avlöstes av den genom Magnus Lagabote utJl. 11:41, DGl, II, s. 214, Kroman-Iuui II, s. 174. JLII:39, DGL II, s. 209, Kroman-Iuui II, .s. 173. SD 3864. JL II: 12, DGL 11, s. 161, Kroman-Ilih, II s. 164. '' JL II: 1, se not 32. Uppgifterna om lagarna på Island är tagna ur Arehinmrödf AORCiissitN Islendingabok tilegnet Islands alting 930—1930 af dansk-islands forbundsfond udgivcn ved Finnur Jonsson, Köpenhamn 1930, med översättning till danska frän s. 42. OmUlfjotsloven s. 43. ■*’ Islendingabök s. 49.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=