265 innehåller bestämmelser om järnbörd och ingenting om nämnd medan de två redaktionerna, som kan anses vara moderniseringar av A&O, bägge innehåller nämnd istället för järnbörd och alltså har tagit ställning till kung Valdemars järnbördsförordning. De kan sålunda dateras till tiden efter 1215, medan A & O måste hänföras till en ticipunkt före nämnda årtal. Förhållandet mellan VsjL och EsjL är något komplicerat men EsjL är betydligt innehållsrikare än VsjL och redan av denna anledning måste den betraktas som ett senare rättsarbete. Däremot är förhållandet mellan de för kännedomen om dessa lagar till grund liggande handskrifterna det omvända, när det gäller yER och YR. Den förra föreligger i en handskrift från omkring år 1400, medan YR föreligger i flera gamla handskrifter från omkring år 1300. A&Odäremot föreligger från relativt sena handskrifter från mitten och andra hälften av 1400talet och dessa är från Skåne, där A&Ohar haft ställning som subsidiär rätt vid sidan av SkL.''^ A&Oanses på språkliga grunder vara äldre än SkL'‘' och skulle därför vara den äldsta danska landskapslagen och troligen den äldsta i Norden i skriftlig form, eftersom såväl Gulatingslagensom Frostatingslagenoch Grågås''^ föreligger i sin helhet först från tiden omkring 1250—1260. Det är dock svårt att datera de danska lagarna och man har här egentligen endast förekomsten av järnbörd resp. nämnd att gå efter, vilket ger en tidpunkt före eller efter 1215. Ifråga om YR så följer denna en yngre redaktion av den själländska kyrkolagen och i denna finnes en ändring som kan härledas till ett möte i Roskilde år 1241.''^ Därmed anses också YR vara yngre än detta år. På samma sätt som man vid genomläsningen av SkL förvånar sig över att vittnen kan överbevisas genom järnbörd, så blir detta fallet även vid studiet av VsjL. Vittnen är i vissa tillfällen förstärkta med tolvmannaed, så exempelvis i första bokens kap 72.“° I regel kräves vid kärandens vittnesbevis dock motbevisning genom att svaranden erbjuder järnbörd, och där vittnen inte föreDGLVII:!. Danmarks ^amla love paa nutidsdansk, av Ekik Kroman och Stic: luui, 1945, I s. VI. Gulatingslagen är utgiven efter CoiJcx Ranzoiviatius^ som enligt Krvsi r anses böra tidsfästas till mitten av 1200-talet. NGL I\', s. 644. Lagen inleder samlingen NGL 1, s. 3. Erostatingslagen är utgiven efter Codex Rcscnianus, som brann upp vid Köpenhamns brand 1728. Handskriftens ålder går inte att nu bestämma, inte minst eftersomden i sin tur bvgger på diverse avskrifter. Det finns dock ingen anledning att datera den tidigare än omkring 1260-talet. NGL I, s. 120. Lagen i denna formär återgiven i NGL I, s. 121-258. KLNM 5, s. 410-412. Grågås anses ifråga om handskriften vara från de sista årtiondena av 1200-talet men återger den rätt som rådde pa Island under 1100-talet. Uppgiften om mötet i Roskilde synes Krc'man-Iuui ha fått från l,. Hoibfrc;, Kirke og Len s. 110. Den ull grund för utgivningen lagda handskriften AM 455, 12° synes av handskrittsbeskrivningen till DGL VII, s. X inte av utgivarna vilja betraktas som äldre än omkring år 1300 och StockholmC 39, 4° till börian av 130C-talet enligt DGl. \'I1 s. XXIV. DGl. VII s. 55, Kroman-Iuui I, s. 213.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=