262 göra den s.k. sakfrågan och inte rättsfrågan. I en tid då inte lagböcker var var mans egendom men i stället alla visste vad lagen stadgande, är det naturligt att de tolv även yttrade sig i själva rättsfrågan. Redan i uttrycken ”skjonsomste maend”^ får anses ligga krav på speciella kvalifikationer, som rimligen även innefattar viss kunskap i rättsliga spörsmål. I än högre grad synes detta vara fallet ifråga om uttagande av utdömda böter enligt IV: 21, där det anges att ”retteren (skall) stevne dem begge til sig og opnaevne tolv av de skjonsomste maend til at domme mellem demog fastsaette betalingsterminer /for boterne/”. De tolvs ställning som medlemmar av domstolen finns det följaktligen ingen anledning att betvivla. Till det redan anförda kan vidare anges uttrycket i den isländska pergamenthandskriften Gl. Sami. 3260 qv.,^ återgivet i NGL II s. 63, not 30. Lagmannen skall vid livssaker nämna tolv eller sex män ”til doms”. Att de tolv eller sex tillhör domarkollegiet är alltså helt klart. När det gäller dansk rätt har ovan lämnats en översiktlig framställning ifråga om förekomsten av uttryck för rättsliga utskott av skilda slag.^ De äldsta danska rättskällorna för världslig rätt torde vara Skånske Lov från tiden omkring år 1200. Det finns emellertid tidigare kyrklig lagstiftning, som delvis är svårdaterad men som kan antagas föreligga från tiden tidigast 1167 och före 1171, och det är de lagar genomärkebiskop Eskil, somgår under beteckningarna den skånska kyrkorätten (SkKk) och den själländska kyrkorätten (SjällKk).^ Att denna skånska kyrkorätt här upptages till diskussion beror närmast därpå att i den samma så vitt bekant är för första gången förekommer uttrycket riciemnd, alltså nämnd. Här är det som ett alternativ till bevisning genom järnbörd, på så sätt att den tilltalade har rätt att välja mellan att värja sig med nämnd eller att gå järnbörd. Detta har sitt intresse därför att först på fjärde Laterankonciliet 1215 förbjöds uttryckligen järnbörden. Följaktligen kan dragas den slutsatsen att frågan om bevisning genom järnbörd eller på annat sätt måste har varit aktuell ganska långt dessförinnan och redan under påven Alexander III. Det förfarandet med nämnd som omtalas i SkKk är dock inte domstolsförfarandet utan snarare en motsvarighet till vad som hos oss går under beteckningen edgärdsmän. Nu är inte detta helt klart, eftersom SkKk använder sig av olika beteckningar, där de viktigaste här skall anges efter text 1 i DGL I: 2 s. 819 ff, varvid anges kapitel och sida. tolf lahfastummannum4 (831), 5 (832), 6 (838), 7 (839), 9 (848), 12 (862) tolf nafndum mannum 5 (832, 834) " NLL 1:4, IV: 4, 14 och 20. '> NGL IV, s. 399. ^ Se ovan s. 197. Dateringen är närmast från Laurit/ Whbui i, Nordisk historia 11, s. 383 (De skånska och själländska kyrkolagarnas tillkomst), återgivet i SLL 4, s. XXXVI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=