14. Utvecklingen inomnordisk rätt utanför Sverige Det är naturligtvis ytterst vanskligt att från andra nordiska rättskällor dra slutsatser ifråga omden inhemska rätten. När det här görs några reflexioner i detta hänseende, så sker det därför att vissa institut i norsk och dansk rätt, som är äldre och på ett mer avancerat stadiumän i den svenska landskapsrätten, ger en viss belysning av de företeelser som här avses bli behandlade. Till en början kan det erinras om att i Norge arbetet på en landsomfattande lag tagit sin början redan på 1260-talet. Magnus Lagabote hade redan 1267 fått till stånd en ny Gulatingsbok, innehållande Gulatingslagen, och 1269 en ny Frostatingsbok, innehållande Frostatingslagen med undantag av kristenrätten somärkebiskopenJon Röde satt sig emot att kungen skulle behandla. Med utgångspunkt från dessa lagtingslagar utarbetades den nya landslagen somförelåg färdig år 1274. Den blev senare antagen på de olika lagtingen på ungefär samma sätt som den svenske kungens stadfästelse av UL och SdmL utgjorde bekräftelse på att de svenska landskapen hade antagit de nya landskapslagarna. Man har alltså såväl i Norge som i Sverige iakttagit landskapens rätt att själva bestämma omsin lagstiftning, även omi Norge kungen fått i uppdrag att utforma den nya landslagen och i Sverige stadfästa de nya landskapslagarna för Uppland och Södermanland. Innan det norska systemet närmare diskuteras bör ett terminologiskt spörsmål utredas. Westman har, uppenbarligen efter Maurer, ansett att den norska rätten skulle sakna nämnd i svensk bemärkelse.' Detta är så tillvida riktigt i och med att det norska systemet har nämndemän men inte i samma bemärkelse som det vanliga svenska. I Norge utses nämndemän för de olika lagtingen, för Frostatinget 400 man som skulle sitta i lagrätten,’ samt för Gulatinget troligen samma antal, vilket dock inte finnes angivet i GulL 3. Dessa nämndemän representerade de olika fylkenas befolkning och skulle möjligen kunna jämföras med vad som ovan i Västergötland har kallats de administrativa nämndemännen. Ur de norska nämndemännens krets utsågs sedan mindre gf'upper om 36 man, som bildade domsnämnder, vilka satt innanför vad somkallades ve-band. ' Wkstman, Nämnden ss. 54 och 55. - Fl, 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=