257 Den kyrkliga lagstiftningen och biskopens domsrätt i sponsalia eller familjerättsmål skulle då inte kunna ha genomförts förrän efter 1200-talets mitt. Eftersomedsöresrätten genomfördes i och med Alsnö möte 1280 måste en omarbetning av landskapsrätten ha ägt rumunder senare delen av 1200-talet. Detta bestyrkes också genom till vår tid bevarade manuskript från denna tidsperiod till samtliga landskapslagar med undantag för VgL I, som brukar tidsbestämmas något tidigare under 1200-talet men som heller inte innehåller någon för denna period nyskriven kyrkobalk. Att här speglas en brytning mellan gammalt och nytt ifråga omtiondet framgår av VgL I Kk flock 15, där avgifter för vissa kyrkliga förrättningar anges trots att tiondegivandet är fastlagt i flock 17 och huvudtiondet i flock 3, i det senare fallet trots att den kanoniska rätten inte innehåller några bestämmelser om huvudtionde. Jfr ovan citerade uttalande från Adams bok IV, kap. 31 och not 707. De kyrkliga anspråken på domsrätt i såväl andliga mål som en stor del av de familjerättsliga mål, där den kyrkliga synen var förhärskande, måste tillsammans med edsöreslagstiftningen ha medfört så pass kraftiga omvälvningar i det rådande rättsväsendet att man kan likna förändringarna vid en revolution. Denna äger rum under senare delen av 1200-talet. Man måste räkna med en avsevärd fördröjning vid anskaffandet av den kanoniska lagstiftningen till domkapitlen. Dels skulle böcker av den vidlyftiga beskaffenheten som Liber Extra utgjorde utskrivas och sändas till de olika stiften, dels måste det ha tagit en avsevärd tid innan de olika kapitelmedlemmarna tillgodogjort sig böckernas innehåll. Vidare har vid behandlingen av lagstiftningsrätten framgått att de påvliga anspråken inte ens till 1274 hade rönt något större gensvar från kungamakten, som vid denna tid var föremål för maktkamp mellan olika intressenter. Att Birger Jarls fridslagar inte iakttagits framgår av Alsnö stadgas ingress. Som en följd av dessa omständigheter bör man alltså se de förändringar som mot århundradets slut äger rum inom landet. Stat och kyrka får ett fastare grepp över rättslivet och det skulle säkerligen ha blivit ännu kraftigare om statsmaktens representanter inte varit invecklade i inbördes strider. Ändock får man ett livligt intryck av att Magnus Ladulås under sin regeringstid 1275—1290 lyckats genomföra en mäktig konsolidering av landets krafter. Efter hans bortgång började åter de för landet förödande brödrastriderna. Den omständigheten att en hel del av de äldre dokumenten till landskapslagarna kan dateras till århundradet slut kan därför ses som ett resultat av de förändringar som ägt rum såväl ifråga om kyrkans ställning som dömande makt somstatsmaktens ökade insatser för hävdandet av rättstillståndet i landet. Att i förra hänseendet kännedomen om den kanoniska rätten med dess från landskapsrätten avvikande processordning varit av enorm betydelse behöver väl knappast påpekas, liksom inte heller den betydelse som den kyrkliga lagstiftningen komatt få, där inte minst dess processordning måste betraktas som närmast förebildlig för sin tid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=