256 kallas öppen led i stängsel till kyrkogården. Här föreskriver svealagarna syn, och detta institut är viktigt vid behandligen av nämnden och dess utveckling. Om syn vid öppen led vid kyrkogården finns bestämmelser i UL Kk 18 pr, SdmL Kk 18:1 samt HL Kk 18 pr. VmL har inget stadgande i sin Kk men däremot mycket ingående bestämmelser i B 5: 1 samt 17:3^, som dock har avseende på alla led, där byar och ägor stöter samman. Så är även fallet med DL, vars bestämmelser om synemän och deras nära samband med nämnd redan omnämnts ovan. Stadgandena finns alltså i DL R 3:1—2. I ÖgL:s Kk har generella stadganden fått sin plats i dess Kk:s fl. 13:2—3, 15, 16 och 18. Här är utgångspunkten i 13:2 biskopens nämnd, men detta har inte hindrat kyrkobalken från att i 13:2, 16 och 20 komma in på såväl häradsnämnden som konungens nämnd, där kompetensfrågor kan befaras uppstå. Tiondet var enligt Adamav Bremen inte infört i nordländerna vid hans tid. Han trädde i tjänst hos ärkebiskop Adalbert av Hamburg-Bremen 1066/67.’’ Påven Gregorius VII uppmanar i brev^’ år 1081 till tiondegivning och denna var då efter italienskt systemfyrdelad. Men detta blev inte av, utan tiondet blev tredelat. Det kan dock betvivlas att tiondet verkligen genomförts i Sverige så pass tidigt somi slutet av 1000-talet.Tredelad tionde^"* skall enligt Beda ha införts i England som frivillig avgift. Under 1100-talet synes fyrdelat tionde ha införts, varvid prästen först fick sin del eller 1/3, varefter resten delades mellan biskopen, sockenkyrkan och de fattiga. Detta slag av tionde skulle ha införts i Västergötland av biskop Järpulv mot slutet av 1100-talet enligt tingsbeslut, i Linköpings stift av biskop Gislo omkring 1140, i ärkestiftet av biskop Stefan med fyrdelning av biskop Petrus omkring 1190.’^ Samtidigt bör erinras om att ärkestiftet i Uppsala upprättades 1164. Sabina att de kyrkliga Vid sitt besök i vårt land 1248 påbjöd Vilhelm dekretalerna i form av Liber Extra skulle anskaffas till varje domkapitel och läsas av prästerna. av Med ledning av ovan angivna årtal kan man våga påståendet att tiondet bör ha påbjudits under Inge den äldres tid vid början av 1100-talet men först mot slutet av århundradet blivit mera allmänt accepterat av befolkningen. ■' Adamav Brimfn, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar, översatt av Emanlfi Svfn BtRG, 2:a uppl, Stockholm 1985. I detta arbete ingår Torf Nvbfrg, Stad, skrift och stift. Några historiska mledmngsfrågor s. 293. Ifråga om tiondet bör beaktas Adams fjärde bok kap. 31 s. 230 med not 707, s. 289. ST 28. Baath a.a. s. 126. Bfda Venfrabuis, Historiae Hcclesiasticae gentis Anglorum libri V. Cantabrigiae 1644. Liber IV, cap. 29 s. 358. Översikt över tiondets införande och utveckling i SLL 5, s. 20 not 60. Mer detaljerat för varje stift hos Nyländer, Das Kirchliche Benefizialwesen Schwedens während des Mittelalters, Lund 1953 SS. 205-253.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=