255 II somföregår kyrkobalken. Man bör ha dessa omständigheter i minnet vid läsningen av Schlyters utgåva. Som väl är finns numera såväl huvudhandskrifterna till VgL I somII utgivna i facsimile i form av Elias Wesséns edition av B 59 i Corpus Codicum Suedcorum Medii /Evi, Vol. XII som Lex Vestro-Gothica Vetustior (Äldre Västgötalagen), Köpenhamn 1950, samt B 58 i form av Vol. VI i samma serie av Adolf Schuck, Lex Vestro-Gothica Recentior (”Yngre Västgötalagen”) cui addita est Lex Urbica Antiquior (Bjärköarätten”), Köpenhamn 1946. För att återgå till UL:s Kk så kan med utgångspunkt från dess fl. 15 och fram till och med fl. 20 följande indelning av brott under biskopens dom göras: Under fl. 15 anges hjonelag, skyldskapsbrott och svågerskapsbrott, vartill ansluter sig lysningen, vars syfte är att förhindra giftermål i förbjudna led, där den kristna kyrkan i stort sett följde den mosaiska lagen. Vidare hörde hit ocker samt samlag och lönskaläge i kyrka eller på kyrkogård samt tidelagsbrottet. Under fl. 16 behandlades helgdagsbrott, vartill ansluter sig bestämmelserna i fl. 17 om bannlysningsmål. Hit hör även stadgandet i fl. 15 §5, där det föreskrives att i varje bannlysningsmål biskopen skall rannsaka med de säkraste vittnen som han kan få och döma efter vad han finner sannast. Finns det inte vittnen får den som är åtalad ådömas edgång efter landets lag. När det gäller själva förfarandet så föreskriver UL i Kk 22 att i de uppräknade målen kronan och kyrkan skall utse halva nämnden var, medan den andra halvan utses av den åtalade. Kungens och och biskopens länsmän skall därför vara närvarande enligt UL Kk 22 §2. I stort sett samtliga landskapslagar har samma brott somavdömes av biskopen. Däremot är bestämmelserna om nämnd inte lika. Sålunda har inte DL något om nämnd alls speciellt för brott enligt Kk. Nämndbestämmelserna i DL finns i sin helhet i Roch gäller alla brott. Här är det domaren somutser nämnd med bägge parters samtycke enligt R 3:1, varefter kan vädjas till en annan sockennämnd och därefter till hela landets nämndenligt R3: 2. Endast de somär närvarande på tinget kan utses i nämnd enligt 5:4, och man får inte utses i någon ny nämnd förrän den förra har avslutat sitt arbete. Visar DL i sin R relativt moderna drag ifråga om nämnd och domare, så är snarare motsatsen fallet med HL. Här finns ett generellt stadgande i A 16 enligt vilket nämnd skall ersätta järnbörd. Dessutomfinns i konungabalkens edsöresbestämmelser stadgandet om nämnd för edsöresbrott, som här utses för varje skeppslag för att uttala sig om edsöresbrott inom skeppslaget. Såväl DL som HL ger i sina nämndbestämmelser intrycket av att dessa kommit till efter lagbestämmelserna i övrigt och närmast som tillägg för att få rättsförfarandet att så vitt möjligt överensstämma med vad som gäller i övrigt inom landet. Till de brott som ligger under kyrkobalken och biskopen hör även vad som SSGL 1, SS. XXII och XXVI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=