253 ning, men det bör här framhållas att många av demsomvistades i Bologna stod den uppländska ärkesbiskopsstolen och Uppsala domkapitel mycket nära. Det är framför allt tre namn, som är värda att lyftas fram: Olauus Nicolai, ärkedjäkne i Uppsala och den som stod domprosten Andreas And närmast i rang. Vidare Karl Erlandsson, kanik i Uppsala och kusin till Birger Persson, Tiundalands lagman och den främste företrädaren för lagarbetet i samband med UL:s tillkomst. Slutligen Filip röde av Runby. Av denne riddares söner hade en, Benedictus Philippi, varit student i Bologna; han blev senare kyrkoherde i Litslena och troligen även kanik i Uppsala. En annan av Filips söner, Petrus, blev ärkebiskop 1332 men hade aldrig studerat i Bologna. Med de nära släktskapsförbindelser som rådde mellan den uppländska aristokratien och domkapitlet i Uppsala var det naturligt att UL:s kyrkobalk starkt skulle påverkas av lärdomen från Bologna. Det kan också utan vidare ses att så var fallet. Någon närmare undersökning av detta förhållande kan här inte företagas då en sådan faller utanför ramen för denna framställning om kungen och rätten. Det kan dock vara på sin plats att påpeka att hela fjärde boken i Liber Extra upptages av sponsalia, d.v.s. vad vi kallar familjerätten, vilken av kanonisterna tillmättes stor betydelse och detta har fått sitt genomslag i UL Kk från flocken 15. En genomgång av de viktigaste bestämmelserna i UL;s Kk har nedan gjorts varvid jämförelse verkställts med motsvarande rättsställe i såväl Liber Extra som Liber Sextus. Att den senare medtagits, ehuru promulgerad av påven först 1298 medan UL:s stadfästelse är från år 1296, beror på att de rättsställen som upptages i Liber Sextus antingen redan förut fanns i Liber Extra eller i varje fall med stor säkerhet bör ha varit behandlade vid denna tid och följaktligen hade sådan ställning att man har anledning förmoda att de betraktats som gällande kanonisk rätt även omde först genomSacrosanctae fick sin slutliga bekräftelse. För att möjliggöra jämförelser har efter de latinska rubrikerna i Liber Extra och Liber Sextus angivits de svenska rubrikerna i UL. För de kanoniska rättsställena anges bok och titel, samt i något fall kapitel, för de uppländska i UL:s Kk endast flock och i något fall paragraf. Eftersom UL:s Kk för långa tider framåt kom att bilda den kyrkorättsliga urkunden för vårt land har här endast medtagits de stadganden ur den kanoniska rätten som där fått sitt nedslag. På en mängd andra håll såväl inomstraffrätten som processrätten har kanoniskt rättstänkande haft inflytande på svearätten. Det finns emellertid ingen anledning att närmare undersöka dettas omfattning, då detta arbetes ram därigenom skulle helt genombrytas. Går man igenom UL:s kyrkobalk samt de av UL inspirerade kyrkobalkarna i VmL och i viss mån även SdmL, så är det slående att man kan särskilja två rättssystem. Det ena finns i kyrkobalkarna och omfattar ett system som innehåller bestämmelser om vissa brott, hur rättegången om dem skall gå till samt vilka straff som är förbundna med desamma. Biskopen är domare och har del i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=