9 kommit till stånd med landskapets medverkan eller ej, framgår inte av källorna. Om nu nämndinstitutet får antagas vara relativt nytt, så framgår dock av åtskilliga stadganden att det haft en mycket omvälvande verkan på rättegångsförfarandet. Tidigare har citerats slutstadgandet i flock 3, enligt vilket böter endast fick uttagas vid mål som fällts i konungsräfst. Ett minst lika viktigt stadgande är bestämmelsen i 3: 1, enligt vilket vid mål somej hänskjutits till Ljonga ting nämnden s\<;.z\\ fälla den eneför att han orätt har lagsökt eller den andre för att han ej har bjudit skäliga böter. Ickefå de själva värja sin sak, varken den somlagsökte eller den som blev lagsökt; gå de där ed i målet, det är olagligt. Därmed skulle i brottmål, där böter kunde komma ifråga, nämndprocessen ha avlöst det gamla edgärdsförfarandet, omstämning inte skett till Ljonga ting. Men kvar stod gäldprocessen och där reglerades förfarandet fortfarande enligt flock 5:2 genomeder av olika storleksgrad. Eftersom denna framställning av uppenbara skäl måste få ett starkt kronologiskt drag, bör innan den föres vidare, uppmärksamheten fästas vid ett föga beaktat uttalande i EK om kung Erik Eriksson, kallad läspe och halte. Redan i V. 69 uttalas omhonomatt Han storkte gerna skäll ok räth och mer specificerat i v. 72: og bondom gaffhan godhan friid Det förstnämnda citatet är behandlat av Pipping i dennes kommentar till EK s. 70, varvid han särskilt tar sikte pä det språkliga uttrycket ”skäl och rätt”, medan det andra inte får annan behandling än en hänvisning till det förra. Andock är det senare uttrycket märkligt sä till vida att Erik här anges som den förste som ger bönderna ”god frid”. Vad somskall förstås härmed är emellertid inte alls klart. Det kan avse hemfridinomgård och grindstolpar pä sätt som anges i R 3:2 ifråga om n^iw-täkt och kan dä tidsbestämmas till vad som ligger i ordet först. Däremot kan det knappast hänföras till gästningsstadgandet, eftersom Alsnö stadga i sin första punkt ger det omedelbara intrycket av att vara en klar nyhet, varigenom gammal osed skall utrotas: En hccr hawir w^erit.i.wart riki en vsidpcer langi.^ Av det korta uttalandet ”god frid” är det vanskligt att dra alltför långtgående slutsatser. Det torde vara tillräckligt att ange att hemfridens början i landet ligger tidsmässigt före Birger Jarls proklamerande av densamma. Ett tidsspörsmäl inställer sig här. Erik var född är 1216 och blev kung 1222. Han var i landsflykt pä grund av Knut den länges uppror åren 1229—1234. Som minderårig kan han knappast ha utfärdat fridslagen under åren 1222-1229 utan först efter 1234. Nu behandlar EK kung Erik och hans bondefrid efter slagen vid Olustra och Sparrsätra åren 1229/1230 och 1247. Lagstiftningen återges i ^ SD 799 p. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=