251 och därmed föreligger också belägg för att en sådan utveckling måste ligga i tiden. Tidigare i denna framställning har lämnats en redogörelse för den inverkan på lagstiftningsrätten somde nya idéerna måste ha haft. Men det är inte bara på lagstiftningens område som denna nya uppfattning gör sig gällande, utan även på det rättsområde som kan beskrivas som lagens tillämpning. Även denna verksamhet kommer med den nya synen att bli föremål för den centrala maktens uppmärksamhet och även här kan man spåra det kyrkliga intresset att anknyta till de maktfaktorer som var verksamma på den världsliga sidan. Detta visar sig på olika sätt i vårt land liksom det redan tidigare kommit till synes i andra länder. Den kyrkliga verksamheten synes i stor omfattning ha koncentrerats till klosterväsendet, och det har för denna verksamhet, som inte förfogade över egna makttillgångar, varit nödvändigt att söka skydd hos kungarna. Så har också på ett tidigt stadiumvisat sig vara fallet. Bland de äldsta uttryck för den religiösa verksamheten i vårt land, som kan beläggas med skriftliga dokument, hör skyddsbrev för det klosterväsende, somtidigt utvecklades och till vilket furstarnas och stormännens intressen kom att knyta sig. Anledningen härtill kan utan tvivel förmodas vara intresset för livet efter detta och de eventuella följderna av en okristligvandel, för vilken man alltså med den uppfattning som nu utvecklades kunde finna absolution genom skydd eller gåvor. I den mån man gav skydd skedde detta i formav brev eller annan handling, varigenomdet manifesterades att kungen givit sådant skydd. Innebörden av en sådan skrift var uppenbarligen ett rent maktspråk från kungens sida, varigenom denne hotade den somförgrep sig på den eller det beskyddade med sin personliga åtgärd eller ”hämnd”. Det kan från rättslig synpunkt diskuteras vilken formav rätt somhärigenomgavs. Närmast till hands ligger att i en sådan åtgärd se ett övertagande av det ansvar för det beskyddade föremålets frid, som kyrkan gjorde anspråk på för sina byggnader och egendom. Därmed skulle då också den första grunden till den världsliga kyrkofriden vara lagd. Veterligen har ingen frid av denna natur, alltså kyrkofrid, funnits före Birger Jarls lagstiftning, men det är uppenbart att denna i sin tur knappast kan ha spontant uppstått utan i någon form av haft föregångare, som sanktionerats av den världsliga makten och närmast i form av kungliga skyddsbrev.'^ Vidare må i detta sammanhang erinras omedsöreslagstiftningen somen fortsättning på den fridslagstiftning, som initierats av Birger Jarl. Detta har redan tidigare påpekats och någon närmare behandling av detta ämne är alltså här inte påkallad.'^ Omdet antaglif^en äldsta klostcrgrundandet redan vid början av 1100-talet under Inge Stenkilssons regering bar Nus Amni uno lämnat en ingående redogörelse i HT 1945 ss. 301-351 under titeln Vreta klosters äldsta donatorer. Se särskilt s. 337. Häromnärmare hos Åqvist, Frieden und Eidsehwur, Lund 1968.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=