246 Slutligen utgavs påven Honorius III:s (1216-1227) dekretaler som Compilatio Quinta i formav en andra autentisk samling i och med att den översändes till universiteten.’ Samtliga kompilationer genomarbetades därefter av den spanska dominikanermunken Raimund de Penaforte, och den 5 september 1234 kunde Gregorius IXöversända detta verk till universiteten i Bologna och Paris, varvid de publicerades genom bullan Rex pacificus och under beteckningen Liber Extravagantium eller kortare Liber Extra. En komplettering skedde 1298 i det påven Bonifatius VIII med publikationsbullan Sacrosanctae översände det till slutet av 1200-talet samlade kanoniska rättsstoffet till universiteten under namnet Liber Sextus. Avslutningen av denna rättsförteckning intages av 88 regulae iuris somsammanställts av legisten Dinus Mugellanus och somskulle komma att få stor betydelse i och med att utbildade domare allt mer kom att leda rättsförhandlingarna.^ Slutstenen i denna mäktiga byggnad utgörs av de av påven Clemens Vutgivna ConstitutioneSy vilka dock först publicerades av hans efterträdare Johannes XXII år 1317 genom bullan Quoniam nulla. Den var dock ingen kodifikation och fick därför inte heller beteckningen Liber Septimus.^ Lägger man till denna framställning även kännedomen om den verksamhet somsedan 1100-talet utövats vid universitetet i Bologna dit tidens juridiska lärdom koncentrerats, så framstår denna tid under 1100- och 1200-talen som en den juridiska vetenskapens blomstringstid. Inflytandet från Bologna spred sig över Europa. Även de nordiska länderna drog härav väsentliga fördelar vid det samhällsbyggande som speglas i rätten.I sakens natur ligger att vi senare än övriga länder kunde få del av denna kunskap. Det gäller särskilt Sverige, där ännu mot slutet av 1000-talet en hednisk reaktion måste ha bromsat all kulturutveckling. Som redan tidigare nämnts har svensk rätt använt sig av den något missvisande beteckningen edsmedhjälpare för att beskriva den roll somett antal män spelar då de intygar trovärdigheten av en persons uttalande. Denna beteckning är emellertid från 1600-talet och återfinnes inte i den svenska landskapsrätten.^’ Eftersom vid denna tid ett allt starkare kyrkligt inflytande gör sig gällande i landet, så har beteckningen edsmedhjälpare kommit att vidlåta den latinska och kyrkliga beteckningen compurgatores. Som framgår av namnet är denna beteckning ett förfarande genom vilket man renar sig från viss anklagelse, närmast från befläckelsen att ha dåligt rykte. Det torde vara nödvändigt med hänsyn till den fortsatta undersökningen att ' FuNh, H. E. Kirchliche Rechts^cschichte, ss. 234-235. ^ Cap. 5, m VI"’ (5,12). Om Dinus Mut.ui i anus närmare hos Saviuny V, s. 447 ff., särskilt s. 456457. ^ FiiNr, a.a. s. 239. " Se s. 253. Nedan s. 313.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=