242 Eftersomdenna framställning är avsedd att belysa bevisrättens och bevisförhållandenas utveckling frågar man sig omdessa gudsfrider och landsfrider har något att meddela härom. Svaret är att det har de inte. Det finns ingenting angivet omvittnen, Schöffen eller Rachinburger och detta kan i sig betecknas som märkligt. Man må dock ha klart för sig att fridernas avsikt och ändamål var att för befolkningen åstadkomma drägliga förhållanden och därför hade det funnits anledning att gå närmare in på hur de olika domstolarna arbetade och därmed också på Schöffenspörsmålet. Emellertid fanns det rättsböcker vid denna tid som var betydligt mer jordnära. Därmed syftar jag i först hand på den mycket omtalade Sachsenspiegel(Sspl) som uppstått någon gång i början på 1200-talet, troligen mellan 1215 och 1233.^’ Den är ingalunda en lagbok utan en s.k. rättsbok, d.v.s. en privat uppteckning av en kunnig man, somuppenbarligen för sitt eget bruk gjort anteckningar, vilka sedan fått en inte obetydlig spridning och därför betydelse inte bara inom tyskt område utan även i Polen och långt bort i Ukraina. Ominte annat visar dessa omständigheter vilket behov av rättskännedom som fanns i Europa och som särskilt gjorde sig gällande i den mån läs- och skrivkunnigheten blev mer allmän bland dem som handhade rättspörsmålen. Sachsenspiegels författare är riddaren och Schöffe Eike von Repkow, vilken också anses vara författare till Sächsische Weltchronik, som antagligen skrivits ungefär vid samma tid eller omkring 1230. Sachsenspiegel anses innehålla saxisk rätt. Eftersom Eike själv var Schöffe, måste hans verk betraktas som särskilt märkligt, då han kan återge uppfattningen i domstolarna ur egen erfarenhet. Omen domare dör har exempelvis Schöffen enligt Sspl III: 25 pr att lämna utlåtande omhur sanningsfrågan ligger till inomdomstolen, uppenbarligen för att den nye domaren skall få en riktig bild av läget och därigenom bättre kunna bedöma rättsspörsmålet. I III: 26, 2 ges uppgift om Schöffe, som har släktegendom inom rättens jurisdiktionsområde. Han har då skyldighet att vara tingspliktig där, eftersomhan har Schöffenstol inomområdet. Skyldigheten att tjänstgöra i rätten är med andra ord bunden till jordinnehavet. Ett mer kontroversiellt uttalande finns i III: 30, 2: De richtere seal gelik richtere sin alien luden; ordel ne seal he (nieht) vinden noeh seelden. Det senare uttrycket har tolkats så att domaren inte själv skall allena finna domen utan det skall ske med ”goda mäns råd”. En tredje möjlighet skulle vara efter den genomgång som här tidigare ägt rum att det inte alls är domaren som skall finna utslaget utan Schöffenkollegiet, medan domaren sedan uttalar den av kollegiet fällda domen. Utöver Sachsenspiegel vars inflytande och uppfattning varit enormbör nämnas den i Sydtyskland mycket uppburna Sehwabenspiegel. Denna anses författad ungefär ett halvt sekel senare eller omkring 1275/76 i Augsburg. I denna rättsbok kommer tvåsvärdsläran till ett klart uttryck redan i Vorwort. Ifråga om Sehöffen innehåller Sehwabenspiegel endast några uppgifter om antalet. I Conrad, I a.a. s. 352, somäven har närmare uppgifter omSachsenspiegel.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=