12. Germanerna på kontinenten När det gäller behandlingen av äldre spörsmål om germanerna har det varit vanligt att åberopa det arbete av Tacitus, som bevarats till vår tid och som bär namnet Germania. Man bör emellertid vara på det klara med att Tacitus behandlar detta stora material omde germanska stammarna på ett mycket generellt sätt. Det kan inte utan vidare godtagas att förhållanden av olika slag var desamma för de av Tacitus beskrivna stammarna, som levde så pass avlägset från varandra som från Nordsjön i väster till de slaviska bosättningarna i öster vid Weichsel. Vissa seder och bruk kunde måhända vara desamma, men det bör begäras något mer av specifikation när det rör sig om speciella förhållanden, där man kan antaga att utvecklingen på grund av befolkningens sysselsättning gestaltat förhållandena olika för olika stammar. Visserligen behandlar Tacitus i sitt arbete i de 27 första kapitlen Germanien och germanerna i allmänhet och sedan i de återstående kapitlen 28 till 46 de enskilda stammarna. Man bör också komma ihåg att Tacitus inte hade någon egen erfarenhet av samvaro eller samarbete med germanerna, utan hans uppgifter är i hög grad byggda på upplysningar som han fått genomolika uppgiftslämnare, där någon gemensam genomgång knappast kan ha förekommit och där därför en inte liten oregelbundenhet kan vara till finnandes. Litteraturen om Tacitus är mycket omfattande, liksom även översättningar till olika främmande språk. Här följes, där annat inte utsäges, den svenska översättningen som jämte kommentar utarbetats av Alf Önnerfors, Stockholm, 1960. Man bör vidare ha i minnet att Tacitus levde under det första århundradet av vår tideräkning och att de uppgifter som alltså lämnas av honomär från denna tid eller möjligen något tidigare. Det är nu heller inte nödvändigt att gå tillbaka till vår tideräknings början för att fastställa vilka förhållanden som då rådde. Från 500- till 600-talen finns rättsliga förhållanden belagda hos de ledande germanfolken i formav väl specificerade lagar. Detta gäller särskilt frankerna, som genom sin seger över romarna vid Soissons genomKlodvig år 486 komatt intaga en ställning, sommed tiden medförde att det frankiska riket politiskt och kulturellt blev det ledande landet i Europa och med tiden intog ställningen som romarrikets arvtagare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=