228 dom”. Detta låter mycket demokratiskt men är det egentligen inte. Den som väljer juryförfarandet mäste utverka en kunglig writ härför och en sädan kunde vara omständig att fä, eftersom kungen kunde vara i Frankrike. Det kunde andra med andra ord kosta pengar och kom därigenomatt fä karaktär av förmän. Nämnden däremot är ett rättsutskott frän landskapstinget. Det är i princip tingsmenigheten som skall fälla domen, men varje härad har sina förtroendemän i form av nämndemän, som ingalunda frän början är nägra kungens män utan tingsmenighetens eller häradets. Att de sedan ocksä har vissa statliga och kyrkliga uppbördssysslor är en annan sak som ingalunda förtar deras ställning somområdets förtroendemän. Man kan med rätta fråga sig om orsakerna till den totala förändringen i det engelska rättegängssystemet under kungarna Henrik I och Henrik II. Det fanns dock i England skriven lag, till vilken även de normandiska kungarna bekände sig, men de har hastigt övergivit denna formav rättsutövning och i stället övergått till en annan och för dem uppenbarligen mer känd. Sä vitt man kan förstå bör det dä ha varit det normandiska systemet somfått vara förebild. Det är naturligt inte minst därför att de samtidigt med den engelska kungakronan förenade ställningen som hertigar av Normandie fram till är 1204, dä Normandie under den franske kungen Filip II August förenades med Frankrike. Dä hade under nära ett århundrade det normandiska systemet haft möjlighet att fä fast ställning i England. Man mä emellertid ha klart för sig att det gamla karolingiska kejsardömet varade åtminstone till fördraget i Verdun är 843, även omdet formellt ägde bestånd åtskillig tid därefter. Den kapitularielagstiftning som genomförts under Karl den store och Ludvig den fromme gällde även för Normandie liksom annan rätt, däribland även gudsfriderna. Mycket har dock kommit att bli ren kutymrätt med domare frän grevskap och borgar till följd av den feodalisering, som närmast pä grund av de nordiska och ungerska invasionerna genomfördes till landets skydd och försvar. I dessa hänseenden hade dock en viss stabilisering ägt rum i Normandie, inte minst pä grund av den kraftfulla styrelse som utövades av landets hertigar. Härigenom komdenna landsända att uppvisa ett annat mönster än det kontinentala och även det engelska där de mänga och långvariga invasionerna mer eller mindre förstört all rättskultur.^^ När Wilhelm Erövraren därför genom olika kringresande män söker fastställa vad som är kungens rätt i landet, sä är det naturligt att hans efterföljare använder sig av samma system för att fastställa vad som är rätt i landet, d.v.s. vilken sedvana som tillämpas pä de olika orterna. Följden blir det engelska common law-systemet, där juryn intar en central plats somden institution som ger upplysning omvad somär sant, d.v.s. vad sominte bara i det enskilda fallet har ägt rum, utan även vad som är ”sant” i olika landsändar och alltså även rätt.^^ OLIVl^R-MARTl^, Histoire du droit francais s. 91. Om kutymrättens uppkomst se Olivifr-Martin, a.a. s. 112, Marc; Bioc , La societé teodale s. 173.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=