RB 43

223 att han har medverkat i de ovan angivna assiserna samt i den Constitution of Claredon, som dateras till år 1164. Han steg sedan till sheriff av Lancashire 1174 och blev 1180 chiefjusticiar i landet, vilket skall ha motsvarat en premiärministers eller vicekonungs ställning. När Henrik II störtades 1189, föll även Glanvill, somavled äret därpä.^° Betydelsen av det arbete sombär hans namn ligger inte minst i den omständigheten att vad som där anföres om rättsliga förhållanden bär prägel av den auktoritet somföljde med hans ställning somhögste representant för rättvisan i landet. Med arbetet följde också en air av lärdom som inte stod den frän Bologna utgående visdomen långt efter. Som ett utflöde av denna lärda verksamhet kan man se ytterligare ett arbete, Dialogus de Scaccario, vars författare är okänd men som man tror skrivits av Richard Fitz Neal omkring åren 1177-1179. Detta arbete behandlar administrativa spörsmål. Richard blev själv treasurer 1158 och biskop av London 1189 men bibehöll ställningen somfinansminister till sin död 1198.^' Det arbete som bär Glanvills namn bör ha fullbordats mellan åren 1187 och 1189 eller senast det är dä Henrik störtades som kung. Det ligger följaktligen i tiden efter Dialogus de Scaccario somförelåg redan något tiotal är tidigare. Det anses också att Dialogus har utövat ett inte oväsentligt inflytande pä Glanvills arbete. Bägge uppger sig vilja pä ett populärt sätt upplysa om rättens handhavande och detta var onekligen i hög grad påkallat med hänsyn till de revolutionerande förändringar somHenrik II :s verksamhet pä detta område fört med sig. Praktiskt taget hela det lagstiftningsarbete, som bar Knuts och Edvard Bekännarens namn, sattes ät sidan för att ersättas med ett helt annat system, som byggde pä jurysystemet sombevismedel i rättstvister.^^ Det kan knappast råda något tvivel omatt dessa arbeten, somi nästa ärhundrade följdes av Bractons, i mycket hög grad har påverkat den engelska rätten. Det kan ifrågasättas omde inte har utgjort ett hinder för det inflytande somutgick frän Bolognaskolan och därmed förhindrade att kanoniskrättsligt inflytande gjorde några större insteg i den engelska rätten. Sä synes dock inte ha varit fallet. Senare undersökningar förefaller att ge vid handen att ett utbrett kanonistiskt tänkande utvecklat sig i England. Möjligen har Bolognaskolan härvid inte intagit den centrala plats, som man brukar inrymma den. Snarare har starka impulser utgått frän Paris och andra orter i Frankrike liksom även frän den påverkan som en sä berömd rättslärd sc^m Wacarius’ närvaro under 1100-talet i England måste ha utövat pä det rättsliga tänkandet där. Hans vistelse i landet sammanfaller nära med de rättsreformer somtillkom under Henrik Il:s tid.'’^ P & M I: 162 ff. P & M I: 161, Dialogus de Scaccario är återj^iven hos Stubbs, Select Charters ss. 168-248. Tractatus de legibus et consuetudinihus regtii Anglie qui Glanvilla vocatur, edited with Introduction, Notes and Translation by G. D. G Hah, 1965, s. XXXI. Ifråga om dessa problem kan hänvisas till Stfphan Kuttnfrs och Ei.fanor Rathbiinfs stora uppsats i Traditio volume VII Anglo-Norman Canonists of the twelfth Century.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=