219 latronum, postquam dominus rex fuit rex. Et hoc inquirant Justitiae coramse, et vicecomites coramse.^^ Kort efter utfärdandet av denna Clarendonförordning lämnade Henrik England och återkomförst efter fyra år. Han var sedan 1152 gift med Eleonora av Akvitanien och var därigenomsamt genomarv herre över nära en tredjedel av Frankrike. Vid sin återkomst till England 1170 fann han ett utbrett missnöje över den förvaltning och rättskipning, somunder hans frånvaro ägt rumgenom sherifferna, vilka närmast torde ha motsvarat våra lagmän. Sedan han utfärdat en Inquest of Sheriffs 1170 avsattes en del av dessa sheriffer. Själva den inquest som han utfärdade är en samling av frågor, vilken ledde till en mgående undersökning. Några år senare, 1176, avhöll han en ny Assize samlad till Northampton, där bestämmelserna från Clarendonassizen skärptes ytterligare.-'"* Flera förordningar. Assize ofArms,^^ Assize ofForest samt Assize of Bread hann han utfärda innan han av sin son Richard Lejonhjärta tvingades lämna tronen 1189. Till dessa stora assiser anslöt sig fyra mindre. Den första brukar benämnas Assize utrumf^ närmast hänförlig till Constitution of Clarendon och avser att reglera fördelningen av processen mellan staten, d.v.s. kungen, och kyrkan. Liksom de närmast följande tre avsåg den i första hand frågan om jordegendomar och rätten till deras förvaltning. Vidare kan hit hänföras Assize of novel disseisin,^^ Assize of mort d’ancestor^^ och Assize of darrein presentment,'^’^ alla tillkomna i avsikt att skydda innehavarens besittningsrätt i olika situationer. Vid bedömningen av juryinstitutionen i England bör det dock alltid hållas klart att de engelska kungarna ända sedan urminnes tider och i varje fall sedan början av 600-talet haft lagstiftningsrätt och följaktligen också haft rätt att ändra lag, när så visat sig vara av nöden. I detta hänseende skiljer sig gammal engelsk lagstiftning från den nordiska, där vi så vitt vi vet sådan lagstiftning och troligen i äldre tid även domsrätt har utövats på tingen, och det är först relativt sent som kungen har kunnat ingripa. I Sverige har ingreppen i lagstiftningen skett på grund av brister i lagen, som kungen tillsammans med stormännen har ansett sig ha rätt att avhjälpa. I domsrätten har kungen dels tillagt sig själv sådan rätt i frågor som rört den av honom givna lagen, dels uppträtt som skyddsherre för försvarslösa institutioner, som kyrkor, kloster och andra andliga institutioner. ’’ Stubbs, a.a. s. 143. ” SixiBBs, a.a. s. 147. ’■* Stubbs, a.a. s. 150. Stubbs, a.a. s. 153. Stubbs, a.a. s. 156. P & M I: 144. P & M I: 145. P & M I: 147. P & M I: 148.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=