218 enligt gammal hävd. Här har särskilt förhållandet till kyrkan lett till motsättningar som nu uppklaras genomConstitutions of Clarendon av år 1164. I dessa fastslås genom cap. 6 att tolv man från trakten eller från den stad, som det här rörde sig om, skall inför biskopen gå ed på vad sanningen, d.v.s. verkligheten, enligt deras samvete bjuder. Texterna vilka man refererar till citeras här efter Stubbs, Select Charters illustrative of English Constitutional History, 2:a uppl s. 138: Cap. vi. — Laid non debent accusari nisi per certos et legales accusatores et testes in presentia episcopi, ita quod archidiaconus non perdat jus suum, nec quicquamquod inde habere debeat. Et si talesfuerint qui culpantur, quod non velit vel non audeat aliquis eos accusare, vicecomes requisitus ab episcopo faciet jurare duodecim legales homines de vicineto, seu de villa, coram episcopo, quod veritatem secundum conscientiam suammanifestabunt. Utlåtandet av tolv män förekommer även i cap. 9, där fråga är omviss egendomgivits kyrkan somallmosa eller ej och tvist därom alltså har uppstått: Cap. ix. Si calumnia emerserit inter clericum et laicum, vel inter laicum et clericum, de ullo tenemento quod clericus ad eleemosinam velit attrahere, laicus vero ad laicum feudum, recognitione duodecim legalium hominum, per capitalis Justitiae regis considerationem terminabitur, utrum tenementumsit pertinens ad eleemosinamsive ad laicumfeudum, coramipso Justitia regis. — Två år senare höll Henrik Assize of Clarendon. Assize bör här lämpligen återges med vårt förordning eller stadga, även omden engelska motsvarigheten dessutom kan anses omfatta sammankomst i form av herredag, ting av högre dignitet eller liknande. I denna stadgas cap. 1 införes de tolv männen som en form av röjningsnämnd, vilka har att uppge vad de vet om sådana som begått grövre brott. Stadgandet är av sådan vikt att dess första capitel här förtjänas att återges. Incipit Assisa de Clareduna facta a rege Henrico, scilicet secundo, de assensu archiepiscoporum, episcoporum, abbatum, comitum, baronurn, totius Angliae. Inprimis statuit praedictus rex Henricus de consilio omnium baronum suorum, pro pace servanda et justitia tenenda, quod per singulos comitatus inquiratur, et per singulos hundredos, per xii. legaliores homines de hundredo et per iv. legaliores homines de qualibet villata, per sacramenturn quod illi verumdicent: si in hundredo suo vel villata sua sit aliquis homo qui sit rettatus vel publicatus quod ipse sit robator vel murdrator vel latro vel aliquis qui sit receptor robatorum vel rnurdratorurn vel
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=