215 efter slaget vid Hastings att bli ett förfarande, varigenom Wilhelm Erövraren tog reda på vilka egendomar i England som tillhörde kungen eller kronan och vilka andra rättigheter som kunde hänföras till kungamakten.^^ Att det karolingiska kejsardömet emellertid inte var främmande för rättens skipande genom kringresande domare, som åtföljes av tolv män, vilka hade ställning somscabinos, framgår av Capitula de iustitiisfaciendis av år 820d^ Det är naturligtvis vanskligt att av dessa omständigheter dra alltför vittgående slutsatser. Så pass mycket torde dock kunna sägas som att skandinavisk påverkan och då i formav dansk rätt är trolig inomde femboroughs i Danelagen, eftersom förekomsten av en sådan mängd låneord från Skandinavien annars blir mycket svårförklarad. Det förefaller också rätt naturligt att ett starkt danskt inflytande bör ha gjort sig gällande just i denna del av England. Juryns ställning i Danelagen, den stora förekomsten av skandinaviska låneord och ortnamnsbeteckningar har helt naturligt föranlett frågan huruvida de rättsliga institutioner som vi finner i det anglosaxiska England har lånats från närmast Danmark och omde i sin tur senare kan ha inverkat på förhållandena i de skandinaviska länderna. Stenton påpekar att edssvuren jury är okänd i gammal engelsk rätt,“^ och därmed är frågan ställd omdenna institution tagits från de nordiska invandrarnas gamla hemland. Därvid har påpekats att juryinstitutionen i England närmast är en institution som emanerar från det frankiska inquisitio, medan nämndinstitutionen i Danmark och Sverige måste anses vara av folkligt ursprung, eftersom varken den danske eller den svenske kungen från början anses ha haft någon lagstiftningsrätt, vilken låg hos de folkliga tingsmenigheterna. Här kan dock vara nödvändigt att göra en skillnad mellan förhållandena i Danmark och Sverige. Danmark är i flera avseenden före Sverige i utveckling. Särskilt gäller detta förhållanden av politisk natur då Danmark genom sitt läge nära det tysk-romerska kejsarriket kan ha utsatts för en helt annan inverkan på rättslivet mot vad förhållandena i Sverige gav anledning till. England under ätten Plantagenet anses ha haft det starkaste centrala styrelsesättet i Europa under denna tid. Det är därför helt i sin ordning att jurors utsågs av kungen. De hade ingen dömande funktion utan skulle uttala sig omfaktiska förhållanden. Det är därför inte uteslutet att lån av den institution, som går under beteckningen jury ofpresentment, kan ligga till grund för den nämnd, som i Sverige ingår i konungsräfstens arbete. Det må erinras om att denna engelska institution inte i första hand var avsedd att deltaga i den dömande verksamheten utan hade till uppgift att lämna upplysningar om vissa förhållanden av annan och ofta administrativ natur. Jury of presentment var alltså i första hand utredande. Pooii , s. 405, P& M I: 141. Se not 3 ovan. SrtNTttN a.a. s. 503.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=