214 Documents utgivna genomDavid C. Douglas - och får hård kritik hos Pollock & Maitland I: 104 med förklaring att den endast bör nyttjas med stor försiktighet. Möjligen kan detta bero på att Wilhelm betraktats som skandinav och därför inte som persona grata. Men även Liebermann har kritiska invändningar. Sålunda ifrågasättes om England verkligen vid denna tid inomvart och ett av sina 32 grevskap kunde uppbringa tolv adelsmän, somdessutom skulle var lagkunniga, sammanlagt alltså 384 stycken. Detta kan väl finnas anledning att betvivla. En faktisk uppgift av detta slag kan knappast vara utan grund och det är därför ingalunda orimligt att man vid denna tidpunkt kan finna ursprunget till den jury somsedermera komatt spela en så stor roll i det engelska rättslivet. Ethelreds Wantage-förordning gäller enligt dess egen ordalydelse de fem borgarna eller städerna Lincoln, Nottingham, Derby, Stamford och Leicester eller det område som betecknas somDanelagen, medan ECf uppenbarligen är avsedd att gälla hela landet. Eftersom Wantageförordningen dateras till omkring 997, dock med stor osäkerhet - Liebermann har 981-1012, 997? - så frågar man sig om det finns något samband med känd dansk lagstiftning från denna tid. Ingen landskapslag i Danmark kan hänföras till en tidpunkt så pass långt tillbaka, men däremot skulle möjligen den vederlagsrätt kunna komma ifråga, som infördes av Knut den store före invasionen i England och som gällde den här somhan samlade för invasionen omkring 1020.” Holberg har i Dansk rigslovgivning, 1889, ss. 48-50, visat på överensstämmelse mellan vederlagsrätten och kung Knuts lagar i England, vilket är helt naturligt. Däremot kan man inte i vederlagsrätten få fram något rättsutskott om 12 man, trots att det enligt denna rätt är huskarlastämman somavgör saken och avkunnar domen.Kunde den tilltalade inte fällas genom vittnen hade han möjlighet att värja sig med sex vederlagsmän.'"* Vederlagsrättens ursprung ligger dock så pass nära Ethelreds Wantageförordning att man har mycket svårt att inte se ett visst samband även om detta inte strikt går att visa. Därmed skulle ett visst inflytande från dansk rätt vara möjligt. Det förtjänar här att påpekas att jury ofpresentment från början byggt på det frankiska inquisitio och var ett sätt att under ed konstatera hur vissa förhållanden legat till. Redan de senare karolingerna under 800-talet använde sig av detta förfarande för att få information under ed som därför kunde betraktas somsanningsenlig. Från det karolingiska kejsarhovet spred sig detta förfarande till hertigdöniet Normandie och kom med detta lands förening med England Hjärnf, E, Vederlag och sjöväsen s. 84. §§12 och 19 i den version somSaxo Grammaticus har och somföjes av Hoibkrg, Dansk Rigslovgivning s. 272 ff. Hoibkrg, a.a. s. 278 §23. Holbkrg, Kong Valdemars Lov från s. 235 har här följt vederlagens vidare utveckling. Det finns dock här inte anledning att närmare diskutera de förändringar och detaljer somsenare kungars åtgöranden givit anledning till.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=