212 fram vid beskrivningen i ECf 11, om danegälden, där mottagarna betecknas som pirater. Denna ECf innehåller en mängd historiska upplysningar av stort och förblivande värde. Ännu i WilhelmErövrarens lagar'"* anknyter Wilhelm till sin kusin Edwards lagar redan i prologen, men den lagstiftning som nu framträder innehåller en mängd anglo-skandinaviskt rättsbruk,'^ vilket inte minst gäller stora delar av Knuts lag.'^ Här kan man naturligtvis fråga sig om denna omständighet beror på att Wilhelms lagverk även finns avfattat på franska. Man skulle därför kunna fråga sig om det nordiska inslaget beror på att formuleringar från Knuts lagar har upptagits eller på att Wilhelm från sitt hertigdöme har medfört vissa äldre nordiska rättsbruk och nu låter omplantera demi engelsk jord. Vad vi vet om nordiskt rättsbruk i Normandie före den nedteckning av kutymer, som ägde rum omkring åren 1190-1200 i form av Coutumiers de Normandie, är så obetydligt att några slutsatser härav knappast låter sig dragas. I varje fall är vår okunnighet för närvarande på detta område närmast total och det är mera rimligt att tro att samma kutymrätt utvecklats i Normandie som i det övriga Frankrike efter kaptularierättens upphörande och det därmed följande rättsliga förfallet. Därför är det rimligare att antaga att nordiska inslag inträngt under de danska erövrarna och alltså är att tillskriva inverkan från Knuts lagstiftning. Kort efter Wilhelms död 1087 uppträder ett nytt arbete med titel Quadripartitus, som anses vara skrivet omkring 1114 och börjar med att anknyta till de klassiska Edwardi laga och sedan återger en samling av anglosaxisk rätt. Denna samling nyttjades en bara bit på 1100-talet och författaren anses vara densamme somsedermera nedtecknade vad somgår under beteckningen Leges Henrici och somalltså avsåg lagstiftningen under Henrik I. Detta lagarbete betecknas som den första rättsboken i England och överträffas först efter två mansåldrar av de vetenskapliga arbeten som bär författarnamnen Richard FitzNeal och Glanvill.^^ Efter århundradets mitt framträder en stor lagstiftare, Henrik II, och med honombörjar en helt ny epok i den engelska rättens historia. Vid undersökning om kollektivdomstolar i engelsk rätt stannar man i första hand för den lagstiftning somtillkommit under Ethelreds regering och somgår under beteckningen III Atr och närmast avser att reglera förhållanden i Danelagen. Tidpunkten för denna lagstiftning är svår att fastställa men den troligaste synes vara år 997, då man vet att en sammankomst har avhållits i Wantage. '■* Leis W1 i Lifbermann 1: 493. Liebfrmann III: 285. Liebfrmann III: 284. Lifbfrmann II, s. 358 under 4c. Liebfrmann III: 314.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=