211 tens historia blir kutymens tid, vilket i sin tur innebar att man måste lita på det mänskliga minnet och att man gärna dömde som man hade gjort förut. Vad somhade upprepats åtskilliga gånger hade benägenhet att fortsätta i framtiden. Detta hade även sin rot i att något undervisning i rätten inte förekom. Det saknades med andra ord ett rättsligt tänkande.^ Därför är också det rättsliga förfallet på kontinenten påtagligt men frambringade vid slutet på 900-talet den märkliga rörelse från kyrkans sida som går under beteckningen gudsfrider och somtypiskt nog började två år efter den siste karolingerkungens död, samtidigt som Hugo Capet tog makten. Detta anses ha skett vid konciliet i Charroux år 989.** Gudsfriderna har utan vidare gällt i Normandie, somframgår av Coutumiers de Normandie cap. LXXI. Däremot har de inte fått insteg i England.^ Man kan givetvis ifrågasätta omdenna rörelse fick några mer betydande följder. Den visar dock den tendens till reaktion mot den allt mer tilltagande brottslighet och oro, somotvivelaktigt förelåg i Frankrike. Det skulle dröja mer än etthundra år innan en liknande rörelse med utgångspunkt från de världsliga kretsarna kom igång. Först i början av 1100-talet kan vi finna spår av landsfridcr och den rörelse somuppbar dessa. Under tiden däremellan råder en form av rättsligt vacuum, som på sitt sätt vittnar om den världsliga maktens förfall. Gentemot detta rättsliga förfall uppvisar England en annan anblick. Anda sedan de kentska kungarna förelåg här en central styrelse, som hade lagstiftningsmakten i sin hand. Naturligtvis led England oerhört mycket av de talrika invasioner som drabbat landet ända från 400-talet och framtill WilhelmErövrarens slutliga besittningstagande av landet sexhunda år senare. Det märkliga är dock att det trots dessa svårigheter lyckades för de inhemska kungarna att träffa överenskommelser med de invaderande nordmännen medan normanderna i stor utsträckning tog över den rätt som redan fanns etablerad inom riket. Detta framgår av Wl art. 4, som åberopar kung Edwards lagstiftning. Wilhelm betraktade Edward som sin kusin.'' Visserligen är Wilhelm nämnd i vissa handskrifter samtidigt med Edward,'- men handskrifterna är relativt sena.'^ De ger dock en historisk återblick över den lagstiftning, somdelvis blev en följd av den nordiska invasionen och som resulterade i den lagstiftning sombär Knuts namn och omfattade såväl kyrklig som världslig lag. Detta kommer särskilt ^ Bi.oc, Marc, Seigneurie francaise et manoir anglais, Paris 1960, ss. 71-72. Boutruchf, Robfrt, Seigneurie et féodalité, 1959, s. 139 ff. WoHi HAUPTi R, Euci N, Studien zur Rechtsgeschichte der Gottes- und l.andtrieden in Spanien, Heidelberg, 1933, (s. 16) s. 328. Oi ivif.r-Martin, a.a. s. 135 anger året 987 för konciliet i Charroux. PoFFOCK & Maitiand 1:75, 11:463. Närmare härom hos Åqvist, G, Frieden und Eidschwur, ss. 124-139. " Edward kanoniserades 1161 enligt Lifbfrmann F, Gesetze der Angelsachen III: 341. ’’ Lifbfrmann III: 340. Lifbfrmann III: 341.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=