207 medan i texten angives konungsräfst. Motsatt förhållande råder vid 1607 års utgåva, av Schlyter betecknad B och i vissa fall med G. B utgör i stort sett en avskrift av A, men vid utarbetandet av 1607 års utgåva har ett antal nu försvunna handskrifter funnits, varför Schlyter betraktat B som en handskrift.I denna B-handskrift har rubriken till R 2 ordet Räfst i stället för naemd, medan texten har nämnd istället för raefst. Detta visar att man vid början av 1600-talet inte så noga skilde på räfst och nämnd, men såväl A- somB-handskrifterna visar alltså att vid konungsräfsten skulle finnas nämnd. Så också enligt VgL I R 3:1 och II R3. Indirekt visar även denna omständighet att nämnden var dömande, något somkommer att behandlas längre fram.'*^ Det är knappast för mycket sagt att spörsmålen om nämnden varit föremål för de mest skiftande uppfattningar och åsikter. Man har velat hänföra nämnden till redan förut kända eller etablerade institutioner och i varje fall velat se nämnden som en utveckling ur eller från dessa. Det vanligaste har varit att se nämnden som utgången ur ”edgärdsmännen,” d.v.s. tolvmannaederna eller ur vittnesfunktionen eller slutligen som en domstol. Man har gjort jämförelser med den engelska juryn och med de tyska Schöffen. De som satt nämnden i nära samband med domstol har varit tveksamma om nämnden haft dömandefunktion eller endast varit utredande eller undersökande av defaktiska omständigheterna kring det spörsmål sombehandlats av tinget. När det emellertid gäller spörsmålet om nämndens uppkomst, synes från början bägge parterna vara ense så tillvida att de anser att nämnden uppkommit ur edgärdsmännen Hjärne är dock av den uppfattningen att nämnden i och med edsöreslagarnas tillkomst upphörde att vara edgärdsmän'*^ och fick karaktär av att vara en rannsakande domstol. ScHiATER synes i Bihanget"*** ha blivit något osäker omnämndens uppkomst och dess ställning i VgL II; och trots det något oklara resonemanget med parallell till den engelska juryn förefaller det somomhan närmat sig den ståndpunkt som Hjärne företräder om nämndens förändring genom edsöreslagarna, en förändring som är påtaglig och uttryckligen framhållen i denna lagstiftning. Till denna förändring har givetvis bidragit den omständigheten att vardera parten skall antingen godkänna nämnden eller utse halva nämnden var. Därmed synes i varje fall allt samband med edgärsmannainstitutionen var upphäft. SSGl. 2, s. XVIII samt ifråga omväxlingen räfst - nämnd ss. 163 och 165, not 50. Sc nedan ss. 316 ff. För enkelhetens skull använder jag den hävdvunna beteckningen edgärdsmän ehuru denna först inkommit i den svenska doktrinen pä 1600-talet och torde ha varit en ombildning av det frän 1400-talet belagda ordet Liggärdsmän. (Kl.NM3, sp. 489). H|.^RN^■ omnämnden somutgången frän edgärdsmännen enligt VgL I, s. 27, StainTFR, 1879 s. 221. Hjarni a.a. s. 37. SSGI. 13, s. 803.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=