206 Det är följaktligen först när vi kommer in på 1200-talet som man med stöd av urkunderna kan tala omfridsbrott, vilket först sker i VgL I S 1 samt VgL II F 1 men därför ingalunda medför domsrätt för kungen. Däremot inför den märkliga Skenningestadgan av 1284 kungens domsrätt genom punkt 1, när konungsfrid råder i landet.OmSkenningestadgan har allmän giltighet kan starkt ifrågasättas; klart är dock att den gäller för stormännen och att den därför också kan betraktas somvår första gårdsrätt. Man kan följaktligen konstatera att den kungliga domsrätten bör ha utvecklat sig efter följande linjer. EftersomSkenningestadgan till övervägande delen riktar sig till de väpnade stormännen, kan den betraktas som en reglering av det uppväxande krigarståndet, för vilket kungen sedan gammalt får betraktas som befälhavare. Även om inte några detaljerade bestämmelser om befälsrätten vid ledungen numera finns kvar, så måste gårdsrätterna betraktas som en fortsättning på den befälsrätt som kungen komatt utöva i krig. Hans domsrätt i dessa fall får därför betraktas somgiven. Redan tidigare har kyrkan kunnat utverka skydd från den världsliga makten för sin egendom och för de inomdenna verksamma personerna. Omde skyddsbrev som redan under 1100-talet givits av kungarna i vårt land till de andliga livets skydd skall betraktas somnågon formav kunglig dom, är enligt min mening mycket tvivelaktigt utan får snarare anses vara ett kungligt maktspråk med hot mot dem somförgriper sig på sådan egendom. Därmed är det helt klart att landskapslagarnas bestämmelser om skydd för kyrklig egendom ligger under kungens rätt, även om denna inte från början haft domskaraktär. Den delas därvid i många fall med biskopen. Som den tredje omständigheten får betraktas edsöreslagstiftningen, och det kan ifrågasättas om denna inte är den viktigaste. Den riktar sig även den till stormännen, eftersom det är dessa som huvudsakligen reser omkring i landet men den bjuder skydd för den bofasta befolkningen och har följaktligen en mycket allmän räckvidd. Genomkonungsräfsten har kungen eller de män han förordnar alltså förskaffat sig möjlighet att inskrida mot övergrepp mot alla som begår sådana och detta vid vilken tidpunkt de än må begås. Dessutom dömer kungen här i första instans, vilket var av vikt inte minst av den anledningen att tingen i stor utsträckning kan misstänkas vara dominerade av stormännen och deras folk.'*^ Konungsräfsten har sedermera fått en allt större omfattning, något som framgår av ÖgL R2. I rubriken till den av Schl\ter somgrund för ÖgL lagda handskriften B 50, har angivits de mål som skall slitas av konungsnämnd fw maen hawe sum geengangae warum dom. Närmare behandling av detta ställe hos E. Hjarnf, Herredråp och avog sköld s. 33 i Fornsvenska lagstadganden, Uppsala 1951. SD 813 p. \:-f)a waeri frither maellin aldra manna, aff allaen dopcrlik owinskap. Edsöreslagstiftningen är ingående behandlar av Åqvist, Gost.a, Frieden und Eidschwur, ingående i Rättshistoriskt Bibliotek, Band 14, Lund 1968.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=