200 tvåfunktioner, varav den ena var den att vara skatteindrivare.^^ Han komdärför till den slutsatsen att det var ”orimligt och onödigt att skilja emellan tvänne slags nämndemän, af hvilka den ene icke hade något att göra med domstolsväsendet”. Därmed följde också att nämnden var fast,varmed han måste ha förstått häradsnämnden, eftersom han^^ anger att fjärdingsnämnden ”torde hafva qvarstått på samma ståndpunkt som förut och således hafva blifvit utnämnd för tillfället”. När Hjärne deklarerar att nämnden var fast är han dock inne på VgL II. Ifråga omVgL I har han på s. 16 följande uttalande: ”Häradsnämnden tillsattes af domaren, med det kan ej med bestämdhet afgöras, omdet skedde för hvarje mål särskildt eller för hela det pågående tinget. Så mycket är dock säkert, att nämnden ej betraktades såsom en ständig korporation, som satt från det ena tinget till det andra.” Vi har ovan konstaterat att innebörden av naemndeman är att han är angiven genomnamnet. Detta har dock medfört att det kommit att bli en viss sammanblandning mellan nämndeman och medlemav nämnden. Sammanblandningen finnes redan hos Schlyter i hans glossarium till VgL under Naemdarmaper,^^ där Schlyter under 1/ riktigt anger ”nämndeman, en inom hvar graend utnämnd man, som ägde ett slags inseende öfver sitt skire, och i vissa fall skulle undersöka der upkomna tvister och värja eller fälla den tilltalade”. Här är alltså funktionen som förtroendeman för bönderna inomgrannelaget angiven. Men sedan fortsätter Schlyter under 2/: ”en af ledamöterna i naemd”, vilket inte är riktigt eftersom man nu är inne på nämnden som en för vissa oftast vid tinget utsedda personer somha att utföra ett i regel rättsligt uppdrag, vilket nämndemannen inte har. Samma är förhållandet när Schlyter under 3/ fortsätter ”edgärdsman, en af de tolf män som svuro i en tylftared”. HolmbäCK-Wessén synes i SLL 5, s. 401 anm. 1 till Addit. 10 ha varit inne på den riktiga uppdelningen och distinktionen mellan nämndeman, som alltid anges i singularis varmed hans funktion som förtroendeman inomgrannelaget markeras, och man i nämnd, varigenom anges de som har i regel på tinget utsetts för ett visst rättsligt uppdrag. Vid översättningen till nusvenska av VgL 111:76 och 77 har man emellertid, måhända av förbiseende, kommit att använda uttrycket ”man i nämnd(en),” vilket inte är riktigt eftersomgrundtexten här har nempdcemaper — nempdaman. Här är alltså fråga omden administrative nämndemannen och inte omden i den rättsliga nämnden deltagande mannen. Det kan synas som om denna distinktion vore en petitess. Så är inte fallet. Snarare torde åtskilliga spörsmål framstå i en betydligt klarare dager omdenna skillnad upprätthålles. Hjarnk, a.a. s. 24. Hjärne, a.a. s. 25. Hjärne, a.a. s. 26. SSGL 1, s. 470.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=