196 400 man men någon nedsättning här omförmäles inte/ Nämndemännen synes ha utnämnts av kungen men de representerade folket och utgjorde uppenbarligen en avsevärd församling/ På Island utsågs 140 nämndemän från de olika deltingen, vilka jämte 12 av biskoparna utsedde lärde män representerade befolkningen på alltinget/ Hur många som utsågs för Färöarna framgår inte av NLL I 2. Att däremot sådana ombud utsågs framgår av att den ersättning de kunde påräkna finnes angiven i formav tingfarartull. Viktigt måste anses, som framhållits av Fritzner under nefna, att utseendet av nefningar också innebär att dessa namnes vid namn, eftersom namngivningen är det bästa och enda sättet att identifiera en person/ Detta gäller självfallet alla de fall där nämnandet eller utnämning av en person kommer ifråga. För den vidare etymologien i de germanska språken har Falk-Torp en ingående utredning under navn, där även sammanhanget med naevne beröres.^ För dansk rätts vidkommande föreligger numera en utomordentlig utgåva av Danmarks gamle landskabslove med kirkelovene från åren 1933 till 1941, vartill ansluter sig Danmarks gamle kohstadlovgivning (1951—1961), alltsammans utgivet av Det danske sprog- og litteraturselskab men med för de olika lagarna även olika utgivare. Därmed är en utgåva för nordisk rätt ytterligare utförd och det är närmast beklagligt att hittills någon ordbok över det danska rättsspråket inte har kunnat åstadkommas. Det är emellertid samma sprog- og litteraturselskab, somutgivit Ordbog over det danske sprog (1918-1956),’ som dock endast omfattar tiden från omkring 1700 till nutiden. Vad somdär anges under uttrycken naevn och naevning måste därför behandlas med all varsamhet, men då dessa ord hänvisar till gammaldansk rätt återges de här: Från band 15 s.v. Naevn — samling af udvalgta (udnaevnte) personer; udvalg; egl. om middelalderens naevninger (og disses kendelse) under en retssag. II (sj.) om (medlemmerne afen) edsvorneret, naevningsdomstol. II Naevning, — egl. om (et utvalg af) maend (ofte: 12), som efter gammeldansk ret i visse sager og paa forskellig maade optraadte som en art jury, der ved edsaflaeggelse udtalte sig om en sags realitet; medlemafet naevn. Såväl norsk som dansk rätt ligger i tiden före den motsvarande svenska * RoBBtRSTAD, Rettssoga s. 139. ’ Tarangfr, Absai.on, Udsigt over den norske rets histone I, ss. 38—39. Hk 2. ^ pRir/NKR, Johan, Ordbog over Det gamle norske Sprog, Kristiania 1891, II, s. 805. * Fair, Hjalmar och Torp, An, Etymologisk ordbog over det norske og det danske sprog. Andra bandet s. 6, s.v. Navn. I Poui LindfgArd Hjorts, Vejledning i brug al Ordbog over det danske sprog, 1970 s. 21 är angivet tidsrymden för detta arbetes omfattning. Hänvisning har där gjorts till ett äldre arbete av G. F. V. Lund, Det aeldste danske skriftsprogs ordforräd, 1877, där p s. 106 s.v. naeftiue anges isl. nefna (naevne) navngive, utnaevne, i saerdeleshed udtage de maend som i raetten skal svaerge med den anklagade eller —hvad almmdelig var tilfaeldet —afsige en endeltg domfor eller mot harn.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=