189 försiggå utanför tinget. Nu är ju det faktiska förhållandet det att när domaren i en process givit den ena parten bevisvitsord, så har denna part att föranstalta omedgärdsmän och, omdet gäller svaranden, i de flesta fall vid dennes bostad. Detta skulle leda till två sammankomster med edgärdsmännen, en före tingsförhandlingen och en annan efter tingsförhandlingen. Något belägg för den här angivna första sammankomsten med edgärdsmännen finns dock inte i lagarna, och det är knappast troligt att man förfarit på detta sätt eftersomman på detta stadiuminte kan veta vemdomaren kommer att tillerkänna bevisvitsord. Nu kan mot detta anföras stadgandena i VgL I R 8 pr och VgL II R 17 enligt vilka lagställen en man har att inför tolv män vid sjunätting träda inför tolften och framföra ed för egen del och för åsyna vittne. Detta förfarande gäller vid dråp eller döljande av häst eller nöt och det anges inte i dessa stadganden att något tingsförfarande äger rum. Det förefaller alltså vara ett förfarande somhar mera privat karaktär och inte blir föremål för rättslig handläggning inför tinget, omtvisten kan lösas på sjunättingen.^“ Överhuvud taget företer landskapslagarna en komplicerad sammanbiandning av förfarandet vid edgärdsmannaprocessen och nämndprocessen. Detta kan bero på två omständigheter. De två lagar, som måste betraktas som de ledande, nämligen ÖgL och UL, ligger tidsmässigt mycket nära varandra. Samtidigt har de utövat ett starkt inflytande på andra lagar, VgL I möjligen undantagen. Uppenbarligen har vid denna tidpunkt en kamp inomprocessförfarandet ägt rum och man har sökt att i lagarna tillgodose såväl det ackusatoriska momentet, som av Holmbäck anses ha haft folkliga rötter och därför med sedvanans makt sökt hålla sig kvar, samtidigt som ett mer modernt inkvisitionsförfarande alltmer gjort sig gällande genom den undersökande nämnden. Följden har också blivit en mycket svåröverskådlig sammanställning av förfaranden, som delvis griper in i varandra och där ett förfarande kan påbörjas för att avlösas av ett annat förfarande. Möjligen ligger här en eftergift till de kyrkliga anspråken vartill framställningen senare skall återkomma. I sin framställning om ÖgLts rättegångssystem anför Holmbäck fyra olika fall av sammanblandning av nämndprocess och edgärdsmannaförfarande.-^^ De olika fallen är följande: 1. En nämndprocess kan fortsätta en påbörjad edgärdsmannaprocess. 2. Lagen låter käranden välja mellan edgärdsmannaprocess och nämndprocess. 3. Nämndprocessen går in före en edgärdsmannaprocess. 4. Nämndprocessen träder in på exekutionsstadiet. Är nämndens uppkomst och yttringar av densamma något för vårt land ganska unikt, så kan detta i intet avseende påstås om edgärdsmannainstituSLL5, s. l.II. ” SLL 1, s. XXXIV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=