188 rådstiden i borggårdregeringen måste ha haft god tid på sig för att fullfölja detta arbete, omhan hade velat så göra. Något av handlingsförlamning synes ha inträtt i svensk rättshistorisk forskning efter Westmans uteblivna fortsättning ifråga ombehandlingen av nämnden. Det har emellertid funnits anledning att ingå närmare på detta spörsmål då Holmbäck-Wessén under åren 1933-1946 utgav sin översättning till nusvenska av de svenska landskapslagarna. I de inledningar, som föregår texterna till lagarna, har ÅkeHolmbäck behandlat de olika lagarnas rättegångssystem. Emellertid har han redan i första serien, som omfattar Östgötlagen och Upplandslagen, förklarat att han vid skildringen av rättegångsordningen endast angett ”de fakta vilka direkt framgår av lagarna själva. Några försök att från andra lagar utfylla bilden eller med konstruktionens hjälp eljest söka få fram förhållanden, om vilka lagen icke ger upplysning, komma icke att göras. Redan på grund därav kommer icke att göras något inlägg i debatten om den svenska nämndens uppkomst”.^® Inte heller Inger har i sitt stora arbete Das Geständnis in der schwedischen Prozessrechtsgeschichte, Lund 1976, som dock ger en ingående behandling av kanonistiskt tänkande i processfrågorna, funnit anledning att närmare dryfta detta spörsmål. Trots detta uttalande har Westmans påbörjade arbete omden svenska nämnden dock avsatt klara spår i de kommentarer till den svenska landskapsprocessen, som Holmbäck lämnat till varje lag i den återgivning till nusvenska, som Holmbäck-Wessén utfört. Westmans arbete representerar även enligt Sjöholm^' det sista försöket från en svensk rättshistorikers sida att skriva nämndens utvecklingshistoria. Men omnu hans metod inte anses gångbar, så må dock vara tillåtet att pröva andra vägar till förklaring av den svenska nämndens uppkomst och första utveckling. Innan så sker finns det dock anledning att något stanna vid en del uttalanden hos Holmbäck. Han anser att det torde vara nödvändigt att utgå från edgärdsmannainstitutionen och se i vad mån denna är ursprunglig i förhållande till nämnden. Så har man väl i allmänhet antagit men någon absolut säkerhet i detta avseende kan inte anses vara förebragt. Holmbäck anger i SLL, 1. s. xxvi att för att kunna bevisagenomedgärdsmän måste man bevisa inför edgärdsmännen. Något belägg härför anföres dock ej och påståendet somsådant leder till den egendomligheten att edgärdsprocessen måste föregås av ett edgärdsmannaförfarande, som så vitt jag kan förstå måste Svenska landskapslagar tolkade och förklarade för nutidens svenskar av Åkf Holmbäck och Elias Wr.ssfN, (SLL) 1933-1946, första serien s. XXIV, not 3. Återgivande till nutidssvenska sker med ledning av detta arbete, i den mån annat inte angives. ’’ Ingfr, Goran, Das Geständnis in der schwedischen Prozessrechtsgeschichte, 1. Bis zur Griindung des Svea Hofgerichts 1614, (Rättshistoriskt bibliotek, Tjugusjätte bandet), Stockholm 1976, s. 50. SjOHOLM, a.a. s. 128. ■” SjOHOiM, a.a. s. 128.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=