186 belysa edgärdsmannainstitutets övergång till nämnden och de krafter, somdär var verksamma för att befordra en sådan utveckling. För att börja med förhållandet mellan nämnden och edgärdsmännen så kan det vara lämpligt att här närmare undersöka de uppfattningar som hävdats av H. Hjärne och ScHLYTER. Deras uttalanden omdetta spörsmål är från ungefär samma tid. Hjärnes arbete är från 1872, medan Schlyters, Anmärkningar angående det forna förhållandet mällan domare och nämnd ingår i hansJuridiska afhandlingar, 2:a häftet. Lund, 1879. Det framgår av uppställningen på s. 208 att Hjärne ansåg att ursprunget till nämnden låg i edgärdsmännen och att nämndemännen enligt VgL I var svarandens edgärdsmän.^"* I VgL II har emellertid en utveckling ägt rum somgivit nämnden en självständig dömande ställning och nämndemännen därigenomupphört att vara edgärdsmän.’^ ScHLYTER däremot är bergfast säker på att nämnden uppkommit av edgärdsmännen men utvecklar inte spörsmålet till hur nämndens ställning sedan kan ha förändrats. Troligen sammanhänger detta med Schlyters uppfattning om den engelska juryns uppkomst. Denna har inte sin grund i de anglosaxiska lagarna och skulle därför inte ha tyskt ursprung utan enligt Schlyter vara införda i England av normannerna och därför av skandinaviskt ursprung.’^ Med denna Schlyters uppfattning följer vidare att eftersom den anglosaxiska juryn inte hade att yttra sig omden s.k. rättsfrågan utan endast omvissa fakta, så är förhållandet detsamma med den svenska nämnden. Detta till skillnad från den kontinetalgermanska Schöffen-instiiuuonen, som enligt Schlyter var en domstol. Den omständigheten att Schlyter inte observerat den förändring i nämndens funktion som otivelaktigt inträder, för med sig det något oklara talet i SSGL 13 Bihanget s. 803. Historikern Hjärne har uppenbart funnit och återgivit utvecklingen mellan VgL I:s bestämmelser och Vgl II:s. Till historiografien över dem som bidragit till nämndlitteraturen bör även föras Fridole Ödberg, särskilt verksami Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift. Som Ödbergs viktigaste insats får dock betraktas hans arbete. Om den svenske konungens domsrätt före Svea Hofrätts inrättande år 1614 I. Stockholm 1875, i vars andra del ett inte obetydligt material sammanförts till spörsmålets närmare belysning. Ehuru inte behandlat eller ens omnämnt av Sjöholmbör måhända ändå som ingående i den inte alltför stora litteraturen om den svenska nämnden angivas att den framstående medeltidsgenealogen Karl Henrik Karlsson år 1890 utgav ett arbete Den svenska konungens domsrätt ochformerna för dess utöfning Hjärne, a.a. s. 27. Hjärne, a.a. s. 37. ScHi'iTER, a.a. SS. 220—221. Sc:he'iter, a.a. ss. 221 och 240.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=