180 men vägen över stadgor, som reglerar kungens rätt över frälset skall inte negligeras. Det har av gammalt funnits ett annat område, somblivit föremål för kungligt skydd, nämligen det med kristendomens utbredning inom landet ökande intresset för kyrkor, kloster och andra fromma stiftelser och inrättningar. De svenska kungarna av såväl den sverkerska som den erikska ätterna har tidigt uppträtt sombeskyddare av dessa andliga inrättningar. Den somförgrep sig på en av kungen skyddad institution kunde påräkna dennes hämnd. Ofta utformades detta kungliga beskydd i form av ett brev, som alltså fick karaktär av privilegiumför den på detta sätt beskyddade anstalten." Här är det uppenbart att det inte heller behövdes något särskilt rättsförfarande utan när ett övergrepp konstaterats på ett objekt, som stått under kungligt beskydd, så kunde utan vidare ett exekutionsförfarande mot gärningsmannen eller gärningsmännen igångsättas. Hur kungens domsrätt i gammal tid har utövats vet vi föga om. Det äldsta stadgandet härom torde vara VgL I R 1: 1 och 3:1. När kungen rider sin eriksgata har han enligt VgL I R 1 rätt och troligen skyldighet att ge tre män fred, som inte har begått nidingsverk. Denna åtgärd är naturligtvis inte dömande, eftersom de redan förut är dömda. Det är närmast en benådningsakt, vars syfte och andemening dock är höljt i dunkel. Enligt Henrik Schuck*^ skulle det här röra sig om en gammal hednisk lämning, somtyder på ett människooffer. Det förefaller dock som om man kunde finna en mer rationell förklaring till stadgandet. Enligt ÖgL D 5:1 skall kungen vid eriksgatans ridande vid tinget i Östergötland ge tre män fred, så att de som har samvaro med dessa inte skall behöva böta. Kungen har också att få en hyllningsskatt i landskapet omfyrtio marker från varje härad. Om man förutsätter att VgL:s kortfattade stadgande har samma innebörd som ÖgL:s, så skulle kungen i Västergötland avstå från tre häraders mordgäld enligt ÖgL D 3: 1, som han har rätt till om häradet inte kan skaffa fram dråparen, vad somi UL och SdmL kallas dulgadråpshöter. Egentligen skulle dessutomvarje person somhar samvaro med fredlös erlägga tre marker. Har emellertid hela häradet sådan samvaro så är häradets böter fyrtio mark. Det är därför inte troligt att mer än dessa fyrtio mark komatt erläggas. Fredsgivandet vid eriksgatans ridande får därför betraktas som en amnesti för de fredlösa samt en eftergift för häradena som på detta sätt befrias från en viss utgift. I sak måste stadgandet innebära att de härader det här kan röra sig ombefrias från hyllningsskatten. Allt detta förutsätter att man i Västergötland haft samma förmån som man hade i Östergötland. Även detta måste anses sannolikt eftersom ett nära samband måste finnas inte bara historiskt utan även samfärdsmässigt mellan dessa båda landskap. " Om tidiga klosterbildningar i Sverige har Ahniuno, Niis, redogjort för i uppsatsen Vreta klosters äldsta donatorer (HT65) 1945 s. 301-351. '■ SLL 5, s. 120 not 11.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=