RB 43

174 dessa frågor närmare behandlas. Det må vara tillräckligt att hänvisa till questio 96, sombehandlar den mänskliga lagens makt och myndighet och där i artikel 5 under Ad. 3 anges att fursten är undantagen från lagen eftersom ingen kan döma honom skyldig om han handlar mot lagen. När det emellertid gäller lagens vägledande makt ärfursten underkastad lagen av egenfri vilja men han står dock över lagen eftersomhan kanförändra lagen när det är ändamålsenligt och dessutom kan göra undantagfrån lagen efter föreliggande omständigheter.^^ Thomas refererar här till Gregorius IX:s Dekretaler, som utgavs 1234, men där det åberopade rättsstället redan under Innocentius III:s tid hade utfärdats som Compilatio Tertia och försetts med glossor av Bolognaskolans ledande man Tancred omkring år 1220. I cap. 6 X (1, 2) återgavs den för fursten ledande principen under formen: Patere legem, quam tu ipse toleris, en sats som Innocentius III alltså redan 1198 hade givit uttryck för. I detta sammanhang kan det vara på sin plats att återigen upprepa att den tredje kompilationen hade karaktär av att vara av lagstiftaren själv auktoriserad genom att den översänts till universitetet i Bologna för att användas vid rättegångar och i undervisningen. Som redan tidigare angivits var Innocentius III elev till den berömde Bolognaläraren Huguccio, som bland sina lärjungar även kunde inräkna den blivande danske ärkebiskopen Andreas Sunesson.^~ Följaktligen fanns det redan i början av 1200-talet intima förbindelser mellan påvestolen och den nordiska kyrkan och det finns alltså all anledning antaga att tidens statsrättsliga tankegångar var väl kända inom ledande klerikala kretsar i vårt södra grannland och därmed troligen även i vårt eget land. Visserligen kan det inte påvisas att någon av undertecknarna av Alsnöstadgan har studerat i Bologna, men minst tre med sådan studieerfarenhet har stått den uppländska lagkommittén mycket nära. Det är ärkedjäknen Olaus Nicolai med självklar nära anknytning till domprosten Andreas And, Karl Erlandsson, kanik i Uppsala och kusin till Birger Persson, Tiundalands lagman och lagkommitténs ordförande, samt Filips av Runby son Benedictus Philippi, sedermera kyrkoherde i Litslena nära Uppsala. Därmed är också sagt att kännedomen om på kontinenten gångbara läror om kungens ställning och vilka rättigheter han efter den tidens doktrin kunde göra anspråk på var tillfinnandes i Sverige. Härtill kommer den inverkan somden norska lagstiftningen knappast hade kunnat undgå att utöva på vårt lands rättslärde vid denna tid. Det har sitt intresse att konstatera att den somtjänstgör somkungens kansler vid Alsnömötet och Skenningemötet 1284 är Peter Algotsson av den kända västgötasläkten. Om han studerat i Bologna är inte belagt men det antages att 5. Thomas de Aquino, Tomus secundus coniplectus primam secundae, Ottawa 1941, sp. 1240a, Ad tertium; Dicendumquodprmceps diettur esse solutus a lege quantumad vimcoactivam legis; nullus enimpropric cogitur a seipso; Icx autemnon hahet vimcoactivamnisi ex principis poteState. Sic igitur prmceps dicitur esse solutus a lege, quia nullus in ipsumpotest ludiciumcondemnationisferre, st contra legemagat. Sai.i stro.m, Åkk, Bologna och Norden, s. 273.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=