161 först i den kristna västern att göra sig gällande med 1200-talet och då tillsammans med Aristoteles’ Ethica. Det var tre medlemmar av dominikanorden, nämligen Williamav Maerbeke (i Flandern), Albert av Köln och framför allt den senates lärljunge Thomas av Aquino, somhärför bör tillskrivas äran/ Russell har i sin History ss 416—418 en utläggning omAveroes, somnärmast går ut på att hans betydelse inte kan anses vara så stor, eftersom han av muslimerna betraktades somden somavvek från den rätta läran enligt Koranen. Enligt denna fanns det inte behov av någon filosofi utan allt vad man behövde veta fanns i denna deras heliga skrift.* Kort efter Averroés minskades det moriska territoriet i Spanien och därmed också inflytandet av den muslimska filosofin. Möjligen har därför Averoes betydelse kommit att bli något överskattad. Han översattes dock till latin av Michael Scott under senare delen av 1100-talet. Enligt Russell översatte Jakob av Venedig 1128 Aristoteles’ Analytica, Topicas och Sophistici elenchi (register). Posterior Analytica visade sig vara för svår för Västerns filosofer. Henrik Aristippos från Catania (död 1162) översatte Platons Phaedon och Menon!^ Till skillnad från Platon, somi hög grad grundade sin spekulation på ideologiska grunder och inte i större omfattning på den verklighet som uppenbarar sig genomvåra sinnen, kom Aristoteles genomsina arbeten i logik och analys att för den västliga världen få en allt överskuggande betydelse. En bidragande orsak till detta var utan tvivel det inflytande somkomatt utövas av Thomas av Aquino}^ ”Plato had taught that knowledge is not perception, but a kind af reminiscent vision; Aristotle was much more of an empiricist. St. Thomas, little though he intended it, prepared the way for the return from Platonic dreaming to scientific observation.” Såväl Platon som Aristoteles hade i sina skrifter ingående uppehållit sig vid staten och dess uppgifter samt vid det medel, varigenomstaten till största delen utövar sin verksamhet, nämligen lagarna. Därmed följer också att det för dessa två tänkare blir nödvändigt att ta ställning till statsformen samt den eller de somskall utöva makten och då särskilt den lagstiftande makten. Platon hade i tidigare skrifter tillbakavisat skrivna lagar, men i den stora dialog, som nu går under beteckningen Lagarna, anger han den omständigheten att de är skrivna som det viktigaste kriteriet. Utan att vi behöver uppehålla oss vid hans resonemang kan här endast anges att han ifråga om statens styrelse kommer framtill en på jordegendomgrundad aristokratisk författning." Det kan diskuteras om inte Aristoteles' uppfattning från början varit ungefär ’’ Översättning till engelskan av Aristoteles’ Politeia, The Politics av T. A. Sinclair samt J. Saundfrs, s. 16. Dessa översättare nämner inte Averoes’ namn, som heller inte återfinnes i deras register. ^ Russn i s. 419. ’ Russn 1 s. 432. Russni s. 468. " Platons Skrifter i svensk tolkning av Ci ai s Lindskog, 5:e delen s. 174.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=