B. Medeltidens förändrade uppfattning av staten 8. Filosofiska strömningar och statsrättslig doktrin under 1100- och 1200-talen Det är utomordentligt frestande och säkert även helt riktigt att se de centralistiska strävandena under denna tid som ett utslag av ideologiska betraktelser över statens natur och kungens ställning som härskare i sitt land. Så vitt vi vet har han förut i Sverige haft ställning som närmast överbefälhavare i krig och möjligen tidigare som ledare av de religiösa ceremonier, somägde rumi Uppsala. Landskapen var i stor utsträckning rätt självständiga under sina lokala hövdingar, lagmännen. Här har jag förut sökt teckna en bild av hur dessa hövdingar var de ledande vid kungavalet och därigenom komatt intaga en framträdande roll somsedermera manifesterade sig i ställningen sområdsmedlemmar. Förutsättningen för aristokratiens ställning och under den senare medeltiden allt mer markerade position som ett stånd var alltså från början att söka i landets ställning somvalrike. I detta hänseende var Danmark i samma predikament medan Norge redan genom 1164 års konstitution' blev arvrike och därigenom undgick de förödande strider mellan rivaliserande stormannagrupper, som kom att utmärka såväl Sverige somDanmark. Emellertid försiggick i Europa en intellektuell nydaning. Den tog särskilt sikte på grunderna för statens och kungens uppgifter och hade som utgångspunkt den vid denna tid allt större kännedomen om det antika tänkandet på detta område. Platons skrifter var kända och omfattades med intresse av den kristna kyrkan, somi Platons idéer såg ett slags förelöpare till de kristna åskådningarna. Platons idealbild av staten och fursten var dock så pass verklighetsfrämmande att den knappast kunde påräkna något livligare intresse hos tänkarna på det statsideologiska området. ’ Ifråga omtronföljdens utveckling i Norge är först att märka den s.k. tronföljdslagen av 11631164 under Magnus Erlingssons tid. Gentemot den där hävdade meningen framfördes efter inbördesstriderna vid slutet av 1100-talet och Sverres seger en ny tronföljdslag av 1260 under kung Håkan Håkanssons tid. Den förra anses återfinnas i GulL 2 medan den senare ingått i den nyare Gulathings-Christenret 4—5 (NGL II: 308-309), Js 9-13 (NGL I: 262-264), KLNM4, sp. 656—661, Andreas Holmsen, Norges historie, 3:dje utgåvan 1961 s. 212, 271-272, Robberstad Rettssoga I SS. 184-185.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=