155 eller de män som närmast kungen hjälpte honomi förvaltningsbestyren. Man får dock inte förbise att kungamakten som innehavare av Uppsala ödgodsen även som jordägare hade ett betydande inflytande som sträckte sig över landskapsgränserna och därigenom fick en rikstäckande omfattning. Särskilt måste denna verksamhet för byggandet av borgar och slott, vars början tillskrives Birger Jarl, ha haft betydelse för städernas framväxt. Här gör sig även ett betydande inslag av verksamhet gentemot utlandet gällande. Våra första handelstraktater förskriver sig från denna tid och dessa kom inte bara att påverka handeln utan även i stor utsträckning de bevismedel, som användes inomhandeln i främmande länder och somnu vann insteg i vårt land. Det bör vidare inte förbises att befälsrätten över hirden och övriga stridskrafter även måste ha inneburit skyldighet för befälhavaren/kungen att tillse att hans folk även utanför borgar och slott uppträdde på ett sådant sätt gentemot befolkningen att man utan svårighet kunde påräkna leveranser av livsmedel och andra förnödenheter till de fästen som blivit anlagda. Även de föreskrifter om hemfrid, och kvinnofrid, som tillskrives Birger Jarl, kan därför ses som en utveckling av den skyldighet att upprätthålla krigstukt bland de inlagda garnisönerna, somblev en följd av de fasta anläggningarnas upprättande. Utländsk påverkan på vårt rättsliv kan konstateras inte bara ifråga om köpenskapen och dess inverkan på stadslivets utveckling utan även i ännu högre grad att konstatera ifråga om det religiösa livet, d.v.s vårt lands relationer till kyrkan. Redan tidigt under 1100-talet har klosterväsendet fått insteg och eftersom klostren var försvarslösa, fick de tidigt kungligt beskydd. Att kungen tog en andlig inrättning under sitt beskydd innebar att den som förgrep sig på en sådan ådrog sig kungens vrede; han hade visat förakt för kungen och detta innebar att kungen ansåg sig ha rätt att inskrida mot en sådan. I än högre grad gällde detta för hela kyrkan och här inskred påvemakten själv med anspråk på att de andliga inrättningarna överhuvud taget skulle vara fredade. Utvecklingen på detta område faller huvudsakligen under 1200-talet även om redan under 1100-talet besök ägt rum av påvliga legater. Redan det möte som ägde rum i Linköping 1152 visar påvemaktens intresse för vårt land men ger också en bild av den största förvirring eftersom Nicolaus Breakspeare inte ansåg att så pass stabila förhållanden rådde inomlandet att ens ett ärkebiskopssäte kunde upprättas. Detta skedde först några år senare, men det verkliga genombrottet synes ha skett i och med kardinallegatan Vilhelms av Sabina besök 1248. Även om de inbördes striderna mellan olika fraktioner av folkungaätten inte var bringade till ett slut så hade tydligen Vilhelm fått en klar uppfattning omatt en stark man i formav Birger Jarl i stort sett behärskade situationen. Ännu tydligare blev detta fallet under hans andre son Magnus Ladulås då påvemakten genom sitt brev av 1274 angav ett program, som man förväntade sig skulle uppfyllas. Detta blev i stort sett även fallet även ompåven måste ha fått en mycket klar uppfattning omatt det ekonomiska läget i landet var långt-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=